D-vitamin och amning

Dethär med d-droppar till spädbarn har gett mig huvudbry. Jag har funderat på hur moder natur kunnat göra en sån tabbe att spädbarn inte får tillräckligt av detta livsviktiga vitamin från modersmjölken. Nu är jag äntligen upplyst och inser att det ju inte alls är så, trots att vi tutas i att modersmjölken inte innehåller d-vitamin. Ja, detta är sant ifall mamman själv har brist på d-vitamin, men har man tillräckligt av varan själv så utsöndras det även till barnet genom mjölken. Då jag haft stora besvär med att komma ihåg de dagliga dropparna till alla tre barnen då de varit små (det har liksom varit lättare sedan när de börjat ta i tablettform), så tänker jag inte ta någon stress för den saken med babysen längre. Jag höjer helt enkelt min egen dos till 4000 IE och då är det inte så farligt om jag inte kommer ihåg dropparna varje dag! Tack till killen i Ruohonjuuri och google som verifierade denna sanning (till och med osteoporosiliittos expert var av samma åsikt!)!

Enbilspolitik

Mitt största orosmoment då vi för ett år sedan flyttade från innerstan till förorten var att vi skulle bli tvugna att skaffa en bil till. I Tölö klarade vi oss finfint med en bil, eller bilen var snarare en last än en lättnad. Den användes främst under sommarhalvåret då vi bott på landet och för att åka till mor-och farföräldrar. I stan går man eller hoppar på spåran, i förorten är avstånden längre och kollektivtrafiken sämre. Då jag försöker ställa mig kritiskt till varje liten sak som vi köper och noggrant överväga dess nödvändighet, bävade jag för att bli påtvingad en sån jättepryl som en bil, som dessutom antagligen skulle stå på gården största delen av tiden. Jag resonerar som så: tidigare var det helt vanligt att man hade en bil per familj, så varför kan man inte klara sig med det även idag?

Så då vi flyttade bestämde vi oss för att se hur vi klarar oss med bara ett motordrivet fordon. Enbilspolitiken har fungerat rätt bra i ett år nu. Maken tar tåget till jobbet, jag kör ungarna till dagis  tre dagar i veckan (tynger mitt samvete ganska mycket, men vi kommer helt enkelt inte iväg i tid annars med en baby, treåringen, femåringen och jag, och dessutom handlar jag på hemvägen och slipper kånka varorna) och försöker hämta dem till fots. Så jo, vi använder nog bilen 4-5 dagar i veckan och kör en del "onödiga" korta sträckor för att underlätta vardagen. Men en bil till finns nog fortfarande inte på inskaffningslistan.

Buljong!

Jag har läst på om buljongens förträfflighet för hälsan och jag har redan länge funderat på att koka en stor sats att ha i frysen. Tidigare användes ju buljong i den alldagliga matlagningen, men idag är det svårt att hitta kött med ben i närbutiken, vilket ju behövs för att koka buljong. Därtill behöver man tid och det har ju nutidsmänniskan mycket ont om, verkar det som. Buljong i vårt hushåll har det främst blivit då jag lagat renköttssoppa nu och då, för vi har nu andra året i rad köpt en halv ren till frysen och det kommer många bitar med ben med (hurra!). 

I torsdags kokade jag borschsoppa med buljongbas. Jag fick benbitar i köttdisken i stora K-butiken och kokade buljongen hela dagen. Till kvällen lade jag i strimlad rödbeta, kål och morot och vi fick en god och näringsrik soppa som åts fredag, lördag och söndag. Tyvärr blev det inga bilder. 

Samtidigt som jag handlade mina lårben i butiken stötte jag på Puljonkis buljong, som kokas helt traditionellt och inte innehåller det minsta tillsatsämnen. Jag köpte en fiskbuljong för att testa. Buljongen torde ju vara lika näringsrik som hemkokad (det lovades på paketet att den är riktigt géleaktig). Ska ta och pröva den nästa gång vi lagar fisksoppa. Och bara jag får tag på lite eko-ben så ska jag göra storkok hemma också.

Against the grain

Jag håller på att läsa William Davis Wheat belly på svenska (översättningen är usel så jag rekommenderar  inte den svenska versionen) och funderar ganska mycket kring vete och spannmål för tillfället. Jag är fullständigt övertygad om att alla människor skulle må bättre och vara friskare av en spannmålsfri kost. Problemet med att skippa spannmålen helt och hållet är att de är så starkt inrotade i vår matkultur.  Spannmålen är basvara och äts så gott som vid varje måltid. Att lämna bort dem, eller åtminstone drastiskt minska användningen hemma, är inget problem. Att i sociala sammanhang vara spannmålsfri gör att man klassas som någon slags fanatisk dåre. Att äta lunch eller mellanmål på kafé utan att få i sig gluten är näst till omöjligt. Spannmålen undgår man inte heller i skol- eller dagisluncher. Så jag har kommit fram till att helt spannmålsfritt liv är en omöjlighet, men det är svårt att dra en gräns vid hur mycket man tillåter sig äta.

Spannmål är starkt beroendeframkallande. I Wheat belly har jag lärt mig att åtminstone vete triggar samma receptorer i hjärnan som opiater. Själv märker jag att doften av rågbröd nuförtiden leder till stort ha-begär för mig (och jag intalar mig att det är bättre att få ha begär av råg än vete eller söta bakelser, fast jag inser att det egentligen kanske inte är så stor skillnad). Jag märker att ju mer spannmål jag äter, desto mer vill jag ha. Bäst mår jag helt enkelt då jag håller intaget nära noll, då är inte heller begäret så stort.

Och varför är spannmål en så stor grej för mig då? Jo, ju mer jag läser på, desto mer inser jag vilka skador vetet och dess kompisar gör i vår kropp under åren. Spannmål och socker leder i långa loppet till en rad åkommor (fast vissa är helt enkelt mer känsliga för effekterna än andra). Diabetes, MS, reumatism, Alzheimers, demens, gråstarr, åderförkalkning, tarmsjukdomar, cancer, jästinfektioner, akne, autism, allergier, depression, schizofreni, ledbesvär, osteporos, celiaki är alla sjukdomar som delvis beror på högt intag av vete och socker, och som forskning påvisat att kan lindras eller till och med botas av att utesluta spannmål och socker ur kosten.

Och med all den kunskap som jag samlat på mig efter att ha läst en lång rad böcker i ämnet så känns det  helt fel att truga i mig och mina barn ämnen som jag vet att kan få oss allvarligt sjuka. Jag inser att barnen inte kan få en spannmålsfri uppväxt (eller ens vetefri). Och jag inser att de blir äldre och själv börjar bestämma över vad de sätter i sin mun. Så mitt motto är att åtminstone ge dem en hälsosam grund att stå på och att ge dem informationen. 

Aroniabollar

Zachris hade födelsedag och vi firade med kokosbollar. Tyvärr fanns det inte mycket kokos hemma, så vi rullade de flesta i Aroniapulver istället. De blev fint violetta och smakade riktigt gott. Vi körde traditionellt kokosbollsrecept födelsedagen till ära, men jag använde palmsocker istället för vitt dito. Ungarna döpte direkt läckerheten till Aroniabollar.

Gäddbullar

När den gamla hederliga köttkvarnen plockas fram vet barnen att det nalkas gäddbullar. Receptet tar jag ur huvet och det ser ungefär ut såhär:

Filér av en gädda (körs genom köttkvarnen)
1 hackad gul lök
1 burk crème fraiche
0,5 dl mandelmjöl
1 ägg
dill
salt & peppar

Till detta serverades blomkålspyré och mormors ättiksgurkor.

Vårt dagliga d-vitamin

Det av myndigheternas råd angående kost och hälsa som jag definitivt håller med om är behovet av d-vitamintillskott. Speciellt för den kontorsarbetande nutidsmänniskan som inte vistas ute i samma utsträckning som man gjorde tidigare. Den bästa och billigaste källan för d-vitamin är ju förstås solen och den har vi försökt njuta av dagligen under sommaren. Och jag, som ännu då barn nummer ett var liten var fanatiskt med att inte utsätta mig eller barn för solens starka strålar, använde inte en gnutta solkräm under hela sommare. Varken på mig eller barnen. Vi blev alla friskt bruna och ingen brände sig en gång, trots att vi spenderade hela sommaren i skärgåden! Jag börjar faktiskt tro på teorier om att solskyddet främst kommer från insidan, dvs att det man stoppar i sig har större betydelse än det man smörjer på utsidan. Bland annat min stora favorit Wellnessmama har skrivit om detta.

Trots att största delen av dagen spenderats ute de senaste tre månaderna har vi nog tagit d-vitamintillskott också under sommaren (det kan ju inte vara fel att fylla på lagren lite extra, och som gravid tänkte jag mig nog behöva lite extra d-vitamin).  Vi kör med minisun 20 mg tabletter från apoteket (de har minst med konstiga ämnen) för övriga familjen men till  minstingen har jag köpt Bioteekkis teho d-tipat från hälsokostaffär. Detta på grund av att alla apotekets droppar för babyn var baserade på solrosolja eller så stod det bara "växtolja" (palmolja antar jag). Jag tycker inte om tanken att hälla i en 3 veckors baby en 5-10 droppar med något som har så mycket omega 6. Det blir ju ganska mycket i förhållande till kroppsvikten och ges dessutom någon som är anpassad att få i sig enbart bröstmjölk. Bioteekkis droppar är jag inte helt på det klara med heller för de innehåller nämligen palmkärnolja. Jag försökte googla detta, men hittade inget klart om palmkärnoljan ohälsosamhet. Men det som talar för Bioteekkis droppar enligt mig är att dygnsdosen är endast en droppe (!), vilket gör att vi talar om en ytterst liten mängd palmkärnolja. Så vi fortsätter med dem tillsvidare. Och summa summarum, så gör detta d-vitamins väljande mig igen uppmärksammad om hur svårt jag gör livet för mig själv då jag funderar på innehållet i allt vi sätter i oss och kemikalierna i allt vi köper. Jag vet faktiskt inte om det är helt friskt!

Vardagsfrukost

Det kanske jobbigaste med att försöka ersätta spannmål med mera näringsrik mat är att hitta på vettiga frukostalternativ tycker jag. För vuxna är det lättare, man kan fast slänga i sig lite avocado, några skedar chiafrön, lite kokt ägg osv. och man hålls mätt och belåten till lunch. 

Med 3- och 5-åringen är det betydligt svårare. De dagar barnen är på dagis äter de frukost hemma, matsäck 11-tiden (det brukar vara ett rågbröd med ost, några mandlar, russin och kanske grönsaksstavar) och sedan lunch efter klockan 12 och mellanmål på eftermiddagen (ganska ofta kolhydratrika båda två). Så jag vill gärna att de äter en så hälsosam frukost med mycket fett och protein för att kompensera. Men speciellt med morgonmålet är de ganska kinkiga och vill helst ha smörgås (som hos oss nuföriden kallas lyxmorgonmål!), så det är inte helt lätt att servera något som är hälsosamt och som de verkligen äter av också.

Sedan vi börjat fundera mera på maten för ca 1,5 år sedan har jag oftast gjort upp en meny för veckan på söndagar (Ja, jag har insett att ända sättet att äta vettigt är att planera i förväg och köpa en massa hälsosamt och gott hem på lager). Frukosten har ganska ofta varit havregrynsgröt, för det är ju enkelt med en torrvara som man har i skåpet. Från förra veckan har jag också börjat med "frukostmeny" för att få mera variation på morgonmålet. Havregrynsgröt kör vi med fortfarande, dels för att det är lätt att alltid ha hemma, dels för att det är ett ypperligt sätt att få i sig kokosfett (jag brukar röra ner några matskedar i kastrullen) och bär. Försöker därtill ha ägg och fisk (MSC sardiner eller tonfisk) en morgon i veckan, turkisk joghurt med bär och frön åtminstone en dag och sedan en smoothie en dag i veckan. Nedan ser ni förra veckans meny.

Bärpaj på kokosmjöl

Jag hittade ett recept på spannmålsfritt pajbotten som är saftigt och kan varieras i oändlighet beroende på vad man vill lägga på pajen. Själv har jag bakat en med röda vinbär och en med körsbär i sommar.

Den ljuva kokosoljan

Jag har bloggat om min förälskelse i kokosolja tidigare. Användningsmöjligheterna är oändliga och den är super hälsosam på alla vis. Dessutom har den antiseptiska och anti-inflammatoriska egenskaper. Jag läste på Wellnessmama att kokosoljan lämpar sig utmärkt mot blöjeksem, så nu har jag smörjat vår lillis med kokosolja och den funkar faktiskt minst lika bra som Bepanten som jag använt på de äldre barnen, då jag inte ännu var så insatt i dethär med kemikalier. Rådgivningstanten noterade också lillisens röda ljumskveck igår och stod med zinksalvan i högsta hugg, men jag lyckades avvärja angreppet. Antagligen tror hon att jag är helt hippie (vilket jag ju antagligen är nuförtiden i de flestas ögon) när jag dillade något om kokosolja. Men idag är ljumskarna så gott som bra igen!

P.S. uppdaterar med bilder igen bara jag får kabeln till det som glömdes på landet.

hälsa vs. ekologi

Trots bloggtorkan under sommaren har jag hunnit fundera en hel del på kost och hälsa. Jag har bara inte liksom kommit mig för att sätta ner mig vid datorn ute på stugan under ljusa, vackra sommarkvällar. Däremot har jag hunnit plöja igenom ett par intressanta böcker på finska. Först läste jag Kaisa Jaakkolas "Hormoonidieetti" och därefter Heljä Suuronen-Geibs "Kivikautinen ruokavalio" och jag måste säga att dethär med paleodiet fascinerar mig allt mer. Den största insikt jag fått i sommar är att det nog är svårt för oss att få i oss tillräckligt med protein då vi tidigare ätit rätt så mycket vegetariskt. Barnens dagis bjuder dessutom endast på vegetarisk mat, så jag tycker att det är viktigt att få i dem protein här hemma. Dilemmat är ju bara att få tag i ekologiskt hållbart producerat kött och fisk. Och då det kommer till fisken så får man ju dessutom oroa sig för hormoner, tungmetaller och andra kemikalier. Vi har ett rätt så bra utbud på ekologiskt kött i närbutiken (det har bl.a. blivit mycket grillad kassler i sommar!), vi har haft malet ekokött och ren i frysen och egen fisk har vi fångat nu och då. Men så har vi nog handlat oetiskt också och köpt ganska mycket lax, burktonfisk och sardiner (det finns ju MSC-märkta i ytterst få butiker). Så för mig personligen känns det som ett val mellan hälsa och ekologi. Det är inte ett lätt val men ibland känns det att jag måste ge avkall på principerna med tanke på vad som är bäst för kroppen och barnen.

Roskisdykaren

Tänka sig vilka skatter man kan hitta i tidningsroskisen. Grannen hade slängt bort nyaste Gloria och jag tyckte att den skulle passa bra till min dagliga kaffestund. Det är ett tag sen jag bläddrat i en dylik tidning (jag är svag för inredningstidningar, men modemagasin brukar jag inte läsa) och ganska fort och obemärkt kom ha-begären smygande och förpestade mitt sinne. Den kritiska konsumenten höll på att förvandlas till ett konsumtionsmonster. Hjärnan arbetade febrilt med att hitta på orsaker till varför jag behöver en massa nya plagg och smycken. Till slut tog förnuftet över och jag insåg att jag nog är nöjd med det jag har och att det inte finns någon orsak att shoppa mer. Jag hade bara blivit trollbunden för stunden av de estetiska bilderna med fräscha, vackra kvinnor. Det var dags att återgå till min roskisdykarvardag där kläderna helst handlas som second-hand och behovet av nya prylar starkt ifrågasätts.

46 kg vete, 30 kg socker, 85 l öl och 48 l läsk...

...inmundigar gemene finländare på ett år. Och så skyller myndigheterna fetman på smöret och grädden. Tack igen Helsingin Sanomat!

Eksemens återkomst

Från ett års ålder har Zachris, som snart blir tre, haft torra eksem lite från och till. Mest har det varit på vintern och det har sett ut som s.k. atopiska eksem. I september i fjol lämnade vi därför bort alla mjölkprodukter och ganska fort blev huden bra igen, trots att det blev vinter. I februari började vi sakta mak med syrade mjölkprodukter (t.ex. turkisk joghurt, creme fraiche, smetana) och vi märkte att lite eko-grädde i soppan också var okej. Nu har han druckit ett glas mjölk nu och då och det har gått fint. Men ibland har eksemen kommit tillbaka - som nu. Det verkar som om han skulle tåla mjölkprotein till en viss grad men blir det för mycket så säger kroppen ifrån. Och det tokiga är att de senaste gånger det har hänt så har han ätit glass flera dagar i rad. Argh, vad det är frustrerande att tro att överkänsligheten har gått om och så är den tillbaka igen!

Nu har jag igen börjat fundera om det delvis kan bero på vete (det har blivit ganska mycket av det under de senaste veckorna, tyvärr) eller om det finns extra mycket mjölkprotein i industriell glass eller kanske något annat ämne i glassen som han inte tål? I varje fall verkar det som om vi får vara utan mjölkprodukter helt och hållet en tid igen för att huden ska kunna repa sig. Hellre det än smörja in barnet med kortison- och parabenkrämer som läkaren tycker att vi ska göra.

Sommarmat

Jag bara älskar denhär tiden på året då sommarens skörd börjar bli mogen och man kan fiska upp en liten middag ur havet. Det är liksom inga problem att fundera ut vad man ska äta för dagen. Samtidigt har det skett en hel del utsvävningar som pizza, glass och söta pajer och nu börjar min kropp känna av det, så inkommande vecka ska vi hålla tassarna borta från socker och vete igen.

Så här tillreder man en delikat middag med barnarbetskraft:

Jag har inte slutat blogga...

utan njuter av internetfri vistelse på landet. Återkommer ifall jag orkar köpa en mokkula!

Mera kalas!

Tystnaden på bloggen har berott på att jag tillbringat fyra dagar på landet sysselsatt med att städa och hushålla. Allt kulminerade i femårskalas på söndag för släkt och vänner. Och jag hade inte sparat på sockret denhär gången...

Nedan finns det som fastnat på bild: Nizzasalladen vi vevade ihop på lördag, kalasdukningen med gammalt finporslin, buffebordet med sommarblommor.

Och så måste jag rekommendera Las Moras roséskumvin till buffebord. Tipset läste jag själv i Glorian Ruoka & Viini.

                                    

Funderingar kring kolesterol

Jag är ett stort fan av Helsingin Sanomat och tycker att tidningen leverar kvalitetsartiklar så gott som dagligen. Det som de helt tydligt inte klarar av att skriva om ur en objektiv synvinkel verkar vara sambandet mellan häls och kost. På sätt och vis är det ju förståeligt att de inte är fiffigt att publicera artiklar som skulle uppröra bolagen som bringar in reklamintäkter, men att de över huvudtaget intervjuar eller citerar experter med åsikter som går emot rådande kostråd eller läkemedelsindustrins synpunkter är ofattbart. Och att de medicinska experterna i debatter aldrig ordentligt kan ta ställning till de alternativa synpunkter som lagts fram stör mig oerhört. Det om något får mig att ifrågasätta riktigheten av deras påståenden.

Ta som exempel dagens stora artikel om kolesterol. Den bygger åter på indelning i det "goda" och det "onda" kolesterolet och uppmanar folk att ta sina statiner (som mig veterligen verkligen är en miljardbusiness för läkemedelsbolagen). Det som jag lärt mig, då jag av purt intresse försökt sätta mig in i kostens innebörd för hälsan, är att vi orsakar hjärt- och kärlsjukdomar på grund av för mycket socker och andra kolhydrater i dieten kombinerat med fettskräck. Jag har för mig att det är insulinet som driver större kolesterolproduktion i kroppen, vilket resulterar i för mycket LDL-kolesterol i blodet som kroppen inte har användning för, vilket i sin tur leder till att LDL-kolesterolet krymper i storlek, härsknar och orsakar åderförkalkning. Har man sedan en hjärtsjukdom så hjälper statinmedicinering då mängden små LDL minskar, men för den övriga befolkningen som äter statiner "just-in-case" så har läkemedlet bara biverkningar.

Min uppfattning kring kolesterolets roll i kroppen och som orsakare av hjärt- och kärlsjukdomar är på inget sätt orubblig. Men så länge ingen av de "ledande experterna" kan ta ställning till de påståenden som min lekmannauppfattning ovan bygger på, så är det omöjligt för mig att övertygas av dem. I mina öron låter de som en gammal skiva som hakat upp sig. Kan de inte berätta för en stackars lekman vad som är så fel i min uppfattning istället för att tjata på om farliga animaliska fetter och statinmedicinering?

Osso bucco av ren

Då vi försöker tömma stora frysen innan vi flyttar ut till landet för sommaren och då jag märkt att jag behöver mera kött i min diet för att hålla hemoglobinet på en nivå som tillfredsställer rådgivningstanten, så passade det sig väl att lyxa till en vanlig tisdag med lite osso bucco gjort på renkött. Som efterrätt åt vi den inte helt sockerfria rabarberkrämen från i går (kokade rabarbern med lite dadel som jag lärt mig av Patiperra men måste lägga till ganska mycket palmsocker) tillsammans med lite eko-vispgrädde.

Osso buccon gjorde jag såhär:

6 st ren "kiekko" köttbitar 

6 st morötter

3 lökar

4 klyftor vitlök

några deciliter vittvin

tomatkross

timjan 

salt & peppar

olivolja och smör

2 msk viltfon

lite vatten

Bryn morot, lök och vitlök en stund i smör. Bryn sedan köttet och lade allt i en ugnsform. Häll på tomatkross, olivolja och vittvin. Lägg i lite timjan, viltfond och vatten så det täckte köttet. Lägg in i ugnen på 175 grader i några timmar (Jag hade först i 175 i ca 1 timme varefter jag  sänkte värmen till 140 och lät vara där i nästan två timmar till). 

Kalas!

Vi hade barnkalas igår. Konceptet för åtminstone mina associationer till sockerfylla och kopiösa mängder nytt krimskram, så jag gjorde mitt bästa för att undvika dessa fallgropar. I inbjudan hade vi skrivit att man gärna får hämta second hand gåvor. Och till min stora glädje var det åtminstone ett barns föräldrar som nappade på erbjudandet. Och dessutom verkade det vara femåringens favoritpresent! 

För att tackla sockerfyllan in sin tur förökte vi bjuda på något gott och inte alltför ohälsosamt salt innan kakan. Makens hemgjorda köttbullar, klyftpotatis (ungarna lärde sig dessutom detta nya ord och använde det flitigt "kan jag få mera klyftpotatis"), tomat och gurkstavar med dipp var en succé. Jag hade väntat mig   ett kaos av ätandet men alla nio barn satt snällt en lååång stund till bords tills alla hade ätit färdigt. Födelsedagsbarnet hade önskat sig jordgubbstårta, så jag bakade en med vanligt sockerkaksbotten, färska jordgubbar, banan och osötad vispgrädde. Och förvånansvärt nog orkade flera barn med en bit kaka till. Kex och annat trams med transfetter lämnade jag i butiken.

                                                      Bordet är dukat.

                                                       Tårtan.

                                          Vi har läst mycket Alfons så grisknorr skulle det absolut lekas.

Prylbördan

Jag har insett att det som kanske orsakar mest stress i mitt liv är saker. Inte avsaknaden av dem, utan överflödet som tidvis blir ohanterbart. När jag omringas av för mycket prylar känner jag hur energin flödar ur mig och jag får svårt att fokusera. Därför har jag alltid älskat att rensa och göra mig av med extra saker. Men nuförtiden har jag tagit steget vidare och insett att a och o i hanteringen av prylar helt enkelt är att tänka noggrant innan man skaffar något nytt.

Det är ju en sjuk värld vi lever i. Vi konsumerar som bara attan och uppmanas ofta av makthavarna att konsumera ännu mer. Sakerna förlorar sitt värde i våra ögon och allt går att ersätta. Till och med det minsta lilla barn kan konstatera att "då köper vi bara en ny" då något går sönder. Annat var det förr, då man sparade ihop till varje liten sak man köpte. Då värnade man om sakerna för de skulle ju hålla livet ut. Nu åker man till Ikea och köper en ny soffa vart femte år och garderoben förnyas varje säsong.

Att motarbeta prylberget kräver att man ständigt är på sin vakt. Hur man än rensar och städar och försöker låta bli att köpa smyger sig sakerna in i hemmet. Med växande barn samlas en massa kläder och leksaker. Ibland blir frestelsen för stor i butiken och man kommer hemsläpande på något totalt onödigt. Man förköper sig på böcker. Köksskåpen börjar bågna av slevar, knivar och konstiga grunkor. Och så är man där igen. Så ett av mina mål i livet har blivit att inte ha ett fullproppat hus till pensionsdagarna. Antaglien kommer det att skita på sig, men i varje fall kommer jag att fortsätta vakta som en hök över mängden saker i detta hushåll. Först och främst för att bibehålla min sinnesro.

Ungtupp från Viskilä

Broiler har inte förekommit på menyn i vårt hushåll sedan jag för ett par år sen fick reda på hur broileruppfödning går till. Istället har jag nu och då köpt ungtupp från Viskilä (som inte är ekologisk men nog etiskt uppfödd) och konstaterat att tuppen dessutom har mera smak än broiler. Ungtuppen köpte jag tidigare på A&A, men nu har jag bongat den i frysdisken i Inari shop i Grani och i Toivo i Sello. Idag åkte ett paket tupplår in i ugnen med en gnutta salt, lite peppar, olivolja och citronskivor. Till det stekte vi lite paprika, lök, vitlök och gurkmeja med gårdagens överblivna ris och så svängde vi ihop en joghurtsås.

Min mjölkrevolution

För ett par veckor sedan läste jag Fredriks Coltings bok "Mjölkrevolutionen" som nyligen kommit ut också på finska. Boken går ut på att mjölk är en näringskälla som människan bör utnyttja, men att dagens industriellt processade mjölk inte just är nyttig för oss. Colting förespråkar obehandlad råmjölk och ifrågasätter starkt den lagstadgade pastöriseringen av mjölk. Jag tyckte boken var intressant läsning och den fick mig att förstå vilken fantastisk produkt råmjölk är. Så här tänker jag om mjölken:

Under det senaste året har jag börjat ifrågasätta mjölkens ställning i vår kost fast jag tidigare var övertygad om dess förträfflighet. Jag hade ju lärt mig att den innehåller ju nyttiga näringsämnen och är vår viktigaste kalciumkälla. Utan mjölkprodukter knäcker vi alla  kroppens ben senast i tidig ålderdom på grund av osteoporos, tänkte jag. Och att det därför är ytterst viktigt för vuxna och barn att få i sig mjölkprodukter dagligen.

Men sakta såddes ett tvekans frö. Så länge jag minns har jag funderat på hur det kommer sig att man i bl.a. Frankrike äter en massa delikata ostar som är gjord på opastöriserad mjölk medan de finska ostarna måste tillverkas i sterila förhållanden av pastöriserad mjölk. I något skede började vi köpa ekomjölk och jag lärde mig vad homogenisering innebär och kände mig lite lurad av att jag druckit mjölk med spjälkt fett hela mitt liv bara för estetiska skäl. Sedan blev det klart för mig att vi nog får i oss kalcium ur andra källor än mjölk och jag började fundera på asiaterna som inte alls använder mjölkprodukter i kosten. Och asiaterna har inte alls samma problem med osteoporos som vi här i norden.  På något sätt stämde inte mjölkindustrins propaganda överens med verkligheten kändes det som.

Sen kom Anton&Anton till Tölö och jag började köpa råmjölk då och då. Det kändes logiskt att den mjölk som kommer direkt från kospenen är hälsosammare än processad mjölk. Lite som modersmjölk versus ersättning, liksom. Nuförtiden är jag övertygad om att det är hälsosamt att skära ner på användningen av industriella mjölkprodukter. Det har visat sig vara svårt då mjölken är en av stöttepelarna i vår kost och många goda maträtter baserar sig på just mjölk. Vi äter ost och använder grädde, crème fraiche och andra feta mölkprodukter i matlagningen, men komjölk dricker vi inte just alls hemma, varken barn eller vuxna. Och så försöker jag planera maten så att det blir mjölkfria dagar. För förutom att mjölken inte har så stora hälsofördelar så är det dessutom mer ekologiskt att minska på användningen av mjölkprodukter.

Helt mjölkfritt tror jag inte att vi någonsin kommer att leva. Jag (och barnen) älskar bl.a. vispgrädde och jag tycker det är ett ypperligt substitut för vaniljglass (t.ex. med bärpaj eller grillad banan). Och då vi äter mycket vegetariskt är det välkommet med feta, chevre och halloumi i maten (dock köper jag get/fårmjölks varianter så det blir mindre komjölk genom ost). Men att skölja ner maten med kopiösa mängder pastöriserad mjölk kommer vi nog aldrig att återvända till.

Röd potatiscurry

Efter Thailandsvistelsen i vintras har vi konstaterat att det är svårt att få tag på rikigt god thaimat i Finland. Därför började vi kocka curryn själv och insåg att det blir minst lika bra som på restaurang här. Fast jag är en motståndare av att laga separat "barnmat" åt kidsen så är det nog nödvändigt då det blir eldig curry här hemma. Då brukar vi bara späda ut vuxenversionen med mycket kokosmjölk i en skild kastrull. Barn-curryn är jättegod ropade tvååringen glatt idag!

8 små potatisar
2 paprikor
1 zucchini (råkade finnas i kylen)
1 påse frysärter (ska egentligen vara "pea aubergine"men det får man bara i Hagnäs)
lök
vitlök
chili
röd currypasta
1 1/2 burk kokosmjölk (halva sparades till barnversionen)
1 lime (saften)
fisksås
kaffirblad
lite kokosolja att steka i

Snedsteg

Jag har inte helt lyckats med min glutenfria majmånad. I veckan slank det ner lite rågbröd och i fredags brakade det loss på riktigt. Jag bakade semlor med spelt till lunchgästerna och åt en semla själv också. På kvällens tupare fick jag i mig lite couscous och en bit chokladkaka. Därtill åt jag vitt ris på eftermiddagen (inser nu att jag alltid börjar må dåligt efteråt, månne det är mängden stärkelse?). Saldot för dessa snedsteg är ett par finnar. Så som jag noterat tidigare mår min hy mycket bättre av att lämna bort vetet.

Dethär med närmat

Jag har under de senaste dagarna funderat mycket på matens geografiska ursprung. Det började egentligen med chia-fröna som vi strör på morgongröten och joghurten ibland. De må så vara superfood, men finns det inget närmare med samma näringsmässiga innehåll, som man inte behöver transportera över halva jordklotet?

Igår lagade vi ratatouille med ris till middag. Ris från Indien, tomatkross och zucchini från Italien, paprika från Holland, finsk lök och kikärter som garanterat inte är inhemska. För lunchgästerna imorgon har jag just kokat ihop en batatsoppa (batater från USA, chili (spansk), vitlök (italien) och kokosmjölk (thailand)). Det är ju inte klokt hur man shippar varor kors och tvärs runt jordklotet istället för att vi skulle nöja oss med det som finns lokalt. Det fick mig att tänka på makens farmors gamla kokbok på landet. Med enkla recept och tiotal olika användningsmöjligheter för samma råvaror. Dethär med varor från jordens alla hörn är något som ökat explosionsartat och jag inser att jag helt tydligt borde fästa mer uppmärksamhet vid vad vi köper (fast det är mycket ekologiskt).

Kanske det skulle vara dags för en utmaning och använda endast inhemska produkter i en veckas tid. Men jag tror jag fuskar och väntar några veckor tills de inhemska grönsakerna börjar mogna, för nog är det ju mycket lättare dethär med närproducerat på sommaren!

Halloumi-pyttipanna med hemmalagad ketchup stod på menyn idag. Potatis, ägg och lök alla inhemska och ekologiska (halloumi och zucchini från utlandet). Ungarna undrade var korven var.

Lyckan finns i Sello

Jag undviker köpcenter som pesten. De är fulla av tråkiga butikskedjor, cafékedjor som bjuder på illasmakande semlor och så tvingas man vara inomhus i konstgjord belysning till på köpet. Därför besöker jag ställen som Sello endast under tvingande omständigheter, som idag då jag måste få tag på filter till dammsugaren. Men hem kom jag som en lycklig kvinna då jag kollat in en undangömd eko-affär som till min stora förvåning sålde RÅMJÖLK! Jag som trott att de närmaste försäljningsställena finns i centrum. Härligt att få bjuda barnen på levande mjölk direkt från kossan. Som försäljaren sa: "Tämä on lehmänmaitoa, ei tehdasmaitoa."

Nu får jag äta upp mina ord och sluta bojkotta Sello då det finns råmjölk tillgängligt på tio minuters körväg.

Fast food idag

Min absoluta snabbmatsfavorit är omelett. Går att svänga ihop på en kvart, gott och näringsrikt.

Yoda

Barnen döpte dagens smoothie till Yoda. Jag serverade den innan dagisets talko för att balansera grillkorven vi skulle äta där. Den görs på följande vis:

2- 3 dl fryst mango
några bitar fryst spenat
2 msk hampaprotein
3-4 dl vatten

Mixa allt.

Helgläsning

Jag tillbringade fyra dagar på landet tillsammans med familjen och dehär:

Återkommer senare angående innehållet, just nu är jag för trött.

Tjat om socker

När jag säger att socker inte är bra för oss människor på något sätt så tror jag att de flesta håller med. Vi vet ju alla att socker inte innehåller några vitaminer eller mineraler, utan är bara tomma kalorier. Ändå är sockret i vardagen runtomkring kanske det som ger mig mest angst som mamma med tanke på barnens näring. Helst skulle jag sockret som något man äter nu och då till fest. Lite choklad eller en bit bulla på lördag är helt okej tycker jag, om intaget verkligen skulle hålla sig vid det.

Söt mat och dryck är vuxnas sätt att skämma bort barn. Och det glädjer de vuxna när barnen blir ivriga och glada då det vankas något gott (jag tycker också att det är skoj när barnen hoppar och ropar "snälla mamma" då jag plockar fram lite russin och choklad). Men barn blir ju lyckliga av mycket annat också. Att ge dem något sött gång på gång är egentligen att göra dem en stor björntjänst.

Jag tror att många resonerar att det är ju inte så farligt med lite socker, det är ju ändå frågan om barn som rör på sig mycket, de blir ju inte feta. Och så lägger man lite socker på morgongröten, dricker sockrad saft, äter sockrad jogurt med sockrad mysli, brer honung på frukostbrödet, tar bärkräm eller pannkaka med sylt till mellanmål osv. Om man ännu lägger till alla gånger man "firar" något; hobbyers vårfester, mormors namnsdag, kaffe hos grannen mm. så blir mängden socker ganska stor i det långa loppet. Och faktum är att sockerkonsumtionen ökat kraftigt de senaste trettio åren och det verkar inte finnas något stopp. Barnen bombaderas med socker från höger och vänster och jag känner mig helt maktlös.

Och sist men inte minst - orsaken till att jag är så oroad över barns sockerkonsumtion är alla de negativa effekter som sockret för med sig, bl.a:

- när man äter socker sätter det immunförsvaret ur spel för flera timmar (och jag vill gärna att mina barn ska vara friska)

- sockret höjer blodsockret som sedan sjunker drastiskt och speciellt barn är känsliga för detta (mina barn har MYCKET färre raseriutbrott då de inte äter sött)

- då man äter socker använder man upp nödvändiga mineraler i kroppen, vilket leder till en obalans som i längden kan resultera i en mängd sjukdomar typiska för västerlänningar (jag vill göra mitt bästa för att barnen inte blir kroniskt sjuka senare i livet)

- man blir lätt överviktig av socker (som sagt så finns det inga näringsämnen vi behöver i socker)

Nu när jag fått detta ur mig är det dags att ta itu med boken som idag kom på posten, Suicide by Sugar av Nancy Appleton där författaren listar 140 orsaker till att socker är hälsovådligt.

Morsdag

Kokosolja

Mitt motto är nuförtiden att det som appliceras utvärtes även bör gå att inmundiga. Ett bra exempel på ett super livsmedel som smörjer både insidan och utsidan är kallpressad kokosolja. Vi lägger den i morgongröten istället för smör, steker i oljan (den tål upphettning bättre än andra växtoljor), använder i bakning, smörjer torr hud, använder som solkräm osv. Kokosoljan är anti-inflammatorisk och ypperlig att använda för att förbättra tarmhälsan.

Popcorn poppade i kokosolja med litet himalayasalt är barnens favoritsnacks när de får se på film.

Familjen Självförsörjande

Gårdagens meny:

* Lunch - nässelsoppa på självplockade nässlor

*Middag: Pannstekt strömming som maken fiskat på Drumsö

Immunförsvar och tarmen

Det talas helt för litet om tarmhälsa tycker jag. En god tarmflora är ju a och o för immunförsvaret, medan en dålig tarmflora kopplats med en rad sjukdomar som allergier, MS, diabetes typ 1, autism osv. Idag publicerade HS en nyhet om att finländska barn ammas alldeles för kort tid, vilket också det är kopplat till bakterifloran i barnets tarm. Modersmjölk bygger nämligen upp den gynsamma tarmfloran.

Det intressanta som jag lärde mig i höstas på en föreläsning av Flofood är att modern överför sin bakteristam till barnet genom förlossningskanalen i själva förlossningen, så detdär med god tarmhälsa är extra viktigt för väntande mödrar.

Har man haft turen att få en bra start i livet genom mammas bakterier så finns det alla chanser för att förstöra hälsan i dagens värld. Fiende nummer ett för våra goda bakterier är antibiotikan som utplånar allt. Sedan äter vi alldeles för mycket raffinerade kolhydrater som i sin tur leder till tillväxt av "dåliga" bakterier i tarmen. Vi städar med starka antibakteriella kemikalier. Ganska snart börjar tarmen må dåligt och i värsta fall släpper den igenom oönskad partiklar till blodomloppet och vi blir sjuka på ett eller annat sätt.

Som tur är kan man återuppbygga sin tarmhälsa genom att ta probiotika, genom att äta syrad mat som surkål, joghurt eller kimchi och genom att minska på vitt mjöl och socker. Så nu jobbar jag hårt med att bygga upp en optimal tarmhälsa innan tredje förlossningen i augusti (loppet är ju liksom kört med de två äldre barnen, men dem tvingar jag i lite surkål dagligen istället).

Dagens fångst

Maken kom i söndags hem från sin årliga fiskeresa släpandes på några kilo tomater, smör, ägg och bacon. Någon fisk hade han inte, men med erfarenhet från tidigare år så hade jag inte väntat mig det heller. Så jag föreslog idag att vi tillreder egen ketchup. Medan jag var på loppisrunda på Akseli hade killarna här hemma åstadkommit följande:

Om allergier

Dagens Helsingin Sanomat skriver om intressant ny forskning som påvisar att allergier ökar då naturens mångfald minskar. Teorin baserar sig på att människan inte utsätts för tillräckligt med nyttiga mikrober i en miljö med minskad naturlig flora. Jag har själv varit pollenallergiker sedan snart 30 år tillbaka och har på senare tid funderat mycket på vad som orsakar ökningen av allergier. Bland vänner med småbarn är det ju var och varannan familj som tampas med barn som är överkänsliga för det ena och det andra. HS skriver att omkring 1 % av beväringarna var allergiska år 1970 medan 9 % av dem är det idag! Samtidigt har biodiversiteten minskat drastiskt.

Det är ju ganska klart att något är uppåt skogen i våra kroppar som reagerar "fel" på helt naturliga ämnen. Vi är ur balans helt enkelt och det gör att mängden autoimmuna sjukdomar som allergier ökar. Själv skulle jag vara intresserad av forskning om vilken roll vår kost och mängden läkemedel vi sätter i oss idag spelar.   För mig som lekman är det åtminstone helt solklart att det inte kan vara bra att äta antibiotika titt som tätt för åkommor som botas av sig självt genom att låta kroppen vila. Istället tar vi några piller och rubbar hela kroppens bakterieflora och det om något måste ju ha konsekvenser tycker man! Och för de flesta börjar antibiotikakurerna redan i tidig barndom, tyvärr.

Artikeln i HS tar även upp sambandet mellan industrialisering och allergier. Ju mer ett land eflerliknar de industrialiserade västerländerna desto mer ökar allergierna. Säkerligen har detta att göra med att mer folk flyttar till städer och inte får i sig samma goda bakterieflora som på landsbyggden. Men igen tycks ingen våga ifrågasätta det vi sätter i oss, d.v.s. den västerländska kosten. Vitt mjöl, socker och industriellt processad mjölk som kostbas bidrar även det till en sämre bakterieflora i tarmen, vilket kopplats till många autoimmuna sjukdomar. Och det vi sätter i oss är ju något som vi lätt kan reglera, till skillnad på biodiversiteten i vår näromgivning. Åtminstone för mig är det en motiverand faktor att minska på vitt mjöl, socker och mjölk, och att försöka låta bli antibiotikan ifall det inte handlar om liv och död.

Första vårskörden

Imorgon blir det nässelsoppa och kanske omelett också om det räcker till.

Smoothie - räddaren i vardagen!

Efter att ha läst boken Råsmart förra våren började vi göra smoothies nästan dagligen. Det är ett ypperligt sätt att få barnen att äta grönsaker, bär och frukt. Kidsen älskar smoothien och jag kan gömma i hampaprotein, mandlar, linfröolja, sura bär och allt annat nyttigt som jag aldrig annars skulle få dem att äta!

Tyvärr har det inte blivit så många smoothies på senaste tid då vår nästan 10 år gamla maskin har varit sönder sedan januari. Trots upprepade försök att få den reservdel som skulle behövas gav jag upp denna vecka och köpte en ny Kenwood. Barnens glädje var stor då maskinen packades upp hemma och de fick sin kvälls-smoothie. Vi körde ett "man tager vad man haver" recept och som vanligt var det en succé:

1 ekologiskt äpple med skal
1/ 2 banan
ca 5 dl rismjölk
1 msk hampaprotein
1 msk linfröolja
1 dl frysta svarta vinbär

Loppisfrälst

Patiperra skriver klokt om den press som konsumtionssamhället ställer på föräldrar. Helst ska vi ständigt konsumera - det är ju för det gemensamma bästa får vi höra. När man ifrågasätter dethär synsättet blir man kärringen mot strömmen, man gör livet litet besvärligare för sig själv och för andra.

Egentligen har jag i åratal försökt motarbeta att hemmet fylls av en massa nya prylar. Till en början var det helt enkelt för att få sinnesro. Jag trivs nämligen bättre med mindre saker omkring mig. Så småningom började jag ur en ekologisk synvinkel ifrågasätta att allting skulle köpas som nytt. Loppisar är ju fyllda med prima, begagnade varor. Dessutom ser jag bara fördelar med att handla second hand. Det är billigare, ekologiskt och dessutom slipper man alla kemikalier som nya kläder och prylar kan ha. Kvalitetsmöbler blir inte sämre med tiden, tvärtom. Och med begagnade designklassiker kan jag tillfredsställa mitt ha-begär med relativt rent samvete.

Med barnens leksaker är det knepigare, men det känns som om vi har lyckats hålla leksaksberget på en tillfredsställande nivå. Släktingar och vänner är ganska kloka och köper mycket böcker och hållbara, vettiga leksaker. Riktigt varm i hjärtat blev jag då jag hörde att barnens farbror köpt en dockvagn på lopptorg som kommande present. Men jag bävar för dotterns första dagiskalas om en månad och funderar nu på hur jag ska formulera inbjudan så att vi inte behöver skaffa nya skåp pga presentberget!

Glutenfri majmånad

Trots vår vetefria vardag känner jag på mig att jag får i mig alldeles för mycket spannmål. Först havregrynsgröt till frukost och sedan rågbröd som mellanmål, kvällsmål osv. Dessutom blir det nog lite vete nu och då också när man är bortbjuden. Idén om en glutenfri månad har funnits där och nu hakade dessutom maken på, så vi försöker låta bli vete, råg och korn i maj (frukostgröten tänker vi fortsätta med). Jag väntar med intresse på hur kroppen reagerar för glutenfri har jag knappast varit sen jag åt mina första munsbitar.