Prylbördan

Jag har insett att det som kanske orsakar mest stress i mitt liv är saker. Inte avsaknaden av dem, utan överflödet som tidvis blir ohanterbart. När jag omringas av för mycket prylar känner jag hur energin flödar ur mig och jag får svårt att fokusera. Därför har jag alltid älskat att rensa och göra mig av med extra saker. Men nuförtiden har jag tagit steget vidare och insett att a och o i hanteringen av prylar helt enkelt är att tänka noggrant innan man skaffar något nytt.

Det är ju en sjuk värld vi lever i. Vi konsumerar som bara attan och uppmanas ofta av makthavarna att konsumera ännu mer. Sakerna förlorar sitt värde i våra ögon och allt går att ersätta. Till och med det minsta lilla barn kan konstatera att "då köper vi bara en ny" då något går sönder. Annat var det förr, då man sparade ihop till varje liten sak man köpte. Då värnade man om sakerna för de skulle ju hålla livet ut. Nu åker man till Ikea och köper en ny soffa vart femte år och garderoben förnyas varje säsong.

Att motarbeta prylberget kräver att man ständigt är på sin vakt. Hur man än rensar och städar och försöker låta bli att köpa smyger sig sakerna in i hemmet. Med växande barn samlas en massa kläder och leksaker. Ibland blir frestelsen för stor i butiken och man kommer hemsläpande på något totalt onödigt. Man förköper sig på böcker. Köksskåpen börjar bågna av slevar, knivar och konstiga grunkor. Och så är man där igen. Så ett av mina mål i livet har blivit att inte ha ett fullproppat hus till pensionsdagarna. Antaglien kommer det att skita på sig, men i varje fall kommer jag att fortsätta vakta som en hök över mängden saker i detta hushåll. Först och främst för att bibehålla min sinnesro.