Girya och trötta fötter

I morse dumpade jag de äldre barnen på dagis, körde Alexia till mina föräldrar för att bli omhändertagen av min far och så åkte jag själv på mitt livs första girya-träning (eller kahvakuula som jag kallar det, då jag inte har en aning om vad det heter på svenska, inte ens google translate kunde hjälpa mig här).

Lärdomen från dagens träning var att jag har helt otränade muskler i fotbottnen (man tränade nämligen barfota och fötterna fick arbeta för att hålla balansen), för det var nästan där träningen kändes mest (och i armarna förstås, men det är väl självklart). Nu inser jag att trots att jag går en hel del barfota om somrarna så borde jag göra det mera. Ett par Vibram fivefingers står alltså på önskelistan!

Paleoträning - för bra för att vara sant?

Något som jag inte kan få ur tankarna efter att ha läst The Primal Blueprint är Marks syn på rätt sorts träning. Hans tes om att motionera som stenåldersmänniskan verkar  nästan för bra för att vara sant. Marks åsikt är nämligen att vi idag tränar alldeles för hårt (och dessutom äter fel, vilket förklarar varför många som är i toppskick ändå bär omkring på "lite extra"). För en trebarnsmamma med ytterst lite egen tid för träning låter det här med paleoträning väldigt lockande. Det går nämligen ut på att röra på sig med låg puls, lite styrketräning ett par gånger i veckan och spurt var 7-10 dag.

Att inkorporera detta i min vardag är lätt som en plätt. Jag promenerar raskt med barnvagn några timmmar i  veckan då jag söker de äldre från dagis (Mark rekommenderar 2-5 timmar), söndagens yoga är mitt långa styrketräningspass (mycket armhävningar osv) och ett kort pass (Mark tycker att 10-15 minuter är tillräckligt för det andra passet) hinner jag med under en dagssömn eller tillsammans barnen med för de hinner inte bli oroliga/gnälliga/kissnödiga på så kort stund och man kan fint göra rörelserna hemma. Sen är det bara spurten kvar. En kort jogginrunda med några spurter (20-30 min) lär jag väl hinna med några gånger i månaden. Sen är det bara att sitta så lite som möjligt (sånt hinner jag knappt ändå med) och gå så mycket som möjligt.

För att det inte riktigt finns några alternativ då jag inte har tid för en massa ledda träningspass flera gånger i veckan, så tänker jag att det kanske är värt ett försök!

Äkta kex

Kexhyllan i butiken hör till de hyllor som jag inte stannar vid alltför ofta. Idag gjorde jag ett undantag i hypermarketen för jag behövde havrekex som botten till en kaka. Jag stannade rätt så länge framför kexhyllan, vände och vred på paketen och läste innehållsförteckningar. Jag försökte hitta så "äkta" havrekex som möjligt och fick upp hoppet då jag såg Jyväshyväs "Luonnonhyvät" produktserie. På paketet stoltseras att kexen är gjorda av endast naturliga råvaror och att de inte innehåller artificiella tillsatser. På innehållsförteckningen läste jag dock rypsolja, vasslepulver, melass och sojalecitin, vilka jag personligen inte skulle lägga i havrekex om jag bakar hemma. Min måttstock på äkta och naturligt är nämligen vad man skulle använda för råvaror om man lagade livsmedlet hemma. Så kexen stannade i butiken. Uppgiften att hitta äkta kex visade sig vara omöjlig, då alla innehöll vegetabilisk olja. Jag gick slutligen till kassan med ett paket industriella havrekex. Man dör ju inte kolavipp av lite vegetabilisk olja. Men jag är överraskad att det inte på fem hyllmeter kex fanns några bakade med smör!

För att det är roligt med bilder lägger jag in dagens lunch här. Jag klarar aldrig av att göra en liten sallad åt mig själv. Det slutar alltid med att jag är proppmätt resten av dagen.

Gnaga, gnaga

Jag tycker kött är godast då man köper bitar med ben. Tyvärr är butikernas köttdiskar oftast fulla av kött utan ben och det verkar som om det är filér som folk helst vill ha. Filé är helt överskattat säger jag. Vill man ha smak ska det vara med ben. Inget går upp mot att gnaga på en mör lammkotlett. Alexia, 6 månader, är av samma åsikt.

Veckans mat

Jag har inte haft tid att blogga men nog att fota några rätter från veckan. Soppa på palsternacka och morot, Grekiskt inspirerad gryta (jag lyckades till och med smyga in fänkol som barnen inte märkte) och smörtstekt vitkål, kålrot och bacon som fått puttra i en skvätt grädde. Idag vankas det sniglar och ekologiska lammkottletter (hurra för Sellos Citymarket som hade inhemskt ekolamm!).

Denhär veckan har jag också hunnit på min första bloggträff som Nora ordnade på mitt stammiskafé Lähellä Deli (vissa veckor är jag där så ofta att jag nästan skäms). Bilder finns på Annes och Johannas bloggar.

Blog award

Nora tilldelade mig en blog award och jag ska försöka svara på hennes frågor. Att hitta på egna frågor och skicka vidare får bli den här gången. Jag blir ändå alltid avbruten minst tio gånger då jag försöker sätta mig ner vid datorn (under detta inlägg har jag t.ex. lugnat lillisen som övar att krypa i sömnen minst två gånger).

1. Vilken person inspirerar dig mest?
Olika personer inspirerar mig i olika sammanhang.

2. Vad är du stolt över i ditt liv?
Att jag vågat följa min egen väg.

3. Nämn fem saker som du kan vara tacksam för.
Min familj,  min nära släkt, att det är ekonomiskt möjligt för mig att stanna hemma och ge tid åt barnen när de är små, att livet känns bra. Jag kommer inte på en femte sak, jag är tacksam över det mesta i mitt liv.

4. Hur tror du att ditt liv ser ut om fem år?
Ganska lika som nu hoppas jag, fast jag är lite rynkigare och jobbar. Och jag behöver inte vakna om nätterna så mycket.

5. Vad skulle du jobba med om du skulle få välja fritt?
I princip får jag ju välja fritt och jag har valt att vara jurist! Om jag var ekonomiskt oberoende skulle jag öppna ett ekologiskt kafé eller eko-butik. Eller inte jobba alls (fast det får man ju inte säga högt i vårt lutherska samhälle).

Blommor, bakelser och våld

Det är internationella kvinnodagen och butikerna dignar av blombuketter, bakelser och annat tjafs som man ska "skämma bort" sin kvinna med. Från jobbet fick jag en inbjudan till "kvinnoafton" med fotvård och presentation av skönhetsprodukter som programnummer. Kvinnodagens tema i år är våld mot kvinnor, men det tycks vi lyckligt försöka glömma i present- och konsumtionshysterin.

"Behåll dina rosor" är Hemsolens motto inför kvinnodagen och jag kan inte annat än instämma. Jag vill åtminstone inte att kvinnodagens ska vara en andra alla hjärtans dag som endast går ut på att kvinnor överöses med gåvor. Det är att förlöjliga den egentliga agendan som ju handlar om att uppmärksamma ojämställdhet. Så jag tänker inte delta i jobbets kvinnoafton och min man kommer inte att komma hem med en bukett rosor (för jag höll en liten föreläsning hemma om det här igår). Istället firar jag dagen genom att skriva det här inlägget och kanske föreläsa lite till om jämlikhet inför mina närmaste*. Och så hoppas jag att min man istället för blommorna kommer ihåg att visa samma respekt för kvinnliga kolleger som för manliga, också när han blir äldre gubbe. För personligen upplever jag att den största ojämlikheten ligger just i yrkeslivet och att man måste jobba extra hårt för att bli tagen på allvar som kvinna.

* En smockaruta à la Hemsolen kunde jag nog tänka mig förtära dagen till ära, trots att jag sällan äter bakelser. 

EDIT: Makens kom hem och berättade att de kvinnliga assistenterna på jobbet undrat var deras blommor var. Det är nog inte lätt att vara man, hur man än gör tycks det bli fel!

Matsvinn

Ett av de största miljöproblemen angående livsmedel är att vi slänger bort mängder av ätbar mat. Matsvinnet i i-länderna är så stort att man med maten som slängs bort enbart USA kunde förse världens hungrande befolkning med mat två gånger om skriver Nora Shingler på sin blogg idag. Hon utmanar sina läsare att under april månad låta bli att slänga bort ätbar mat och lovar att sitta en dag i Borgbackens pariserhjul om 100 läsare deltar i utmaningen. Jag bestämde mig för att anta utmaningen trots att jag redan nu är mycket noga med att all mat som köps hem faktiskt också äts upp (jag har faktiskt blivit så noga med den här grejen att jag senast plockade med mig några mörkbruna bananer från svärmor och lagade smoothie och banankex av dem, då jag gissade att hon inte ensam skulle orka äta upp dem).

Att inte slänga bort bra råvaror är en attitydfråga har jag märkt. När jag på allvar började minska på svinnet i vår familj märkte jag nog att det krävdes lite träning och idérikedom att få allt att gå åt, men ganska snabbt blir det en livsstil och man funderar inte så mycket på det hela egentligen. I april skall jag i varje fall göra en extra effort för att inte orsaka matsvinn och samtidigt försöka få ihop några inlägg om vad jag kockar ihop.

I köket idag

Jag svängde ihop lite sockerfria kokostoppar som blev delikata...

och gjorde chips av grönkål som jag lyckades bränna lite...

och gjorde en potatis-malet köttgratäng till dagisets mattur imorgon.

Chocolate chip cookies

För att bli av med min 99 % choklad (det var för beskt även för en inbiten 86 % -älskare som jag) gjorde jag chokladkex à la Paleo parents. Jag måste medge att barnen inte alltid är så förtjusta i mina paleobakverk, men denhär gången åt de gärna av dem båda två (ok, Zachris sa båda gångerna efter halva kexet att han inte tycker om det, men kexen är verkligt mättande, så jag tolkar det som att han inte orkade mer). Själv tyckte jag de blev verkligt lyckade. Inte någon vardagsmat precis, men en special treat, som de även kallas i kokboken Eat Like a Dinosaur.

1,2 dl smör

1,2 dl finhackade dadlar

1/2 dl honung

2 ägg

vaniljpulver

4 1/2 dl mandelmjöl (jag ersatte 0,5 dl med kokosmjöl)

1 tsk bakpulver

salt

1, 2dl  grovt hackad mörk choklad (använde typ 0,3 dl 99 %, resten blandning av 86 % och 70 %)

Jag la smör, dadlar, honung och ägg i en skål och körde en stund med stavmixer. Blandade sedan i mjöl med bakpulver, vaniljpulver salt och choklad. Hade i 180 ° ugn ca 10 minuter.

Raw food

I senaste leveransen av malett kött från Labby hade det smugit sig in ett par inre stekar av nöt. Inspirerad av Helsingin Sanomats matsidor för ett par veckor sedan tinade vi en av stekarna och maken tillredde tartarbiff på fredag. Halva steken blev raw food, den andra halvan använde vi till en bourgognegryta som vi åt idag (jag glömde såklart att ta bilder på grytan).

Receptet modifierades från Hans Välimäkis bok Ruokaa ranskasta:

400g inre stek

5 msk kapris

2 schalottenlökar

gräslök

peppar

salt

dijonsenap

äggula till servering

Skär steken i små små bitar. Bland med kapris, finhackad schalottenlök, klippt gräslök, senap och kryddor i en skål. Forma till biffar med en liten grop för äggulan. Avnjut omedelbart med ett glas rött.