Inkörning av Fivefingers

Jag kunde äntligen prova mina Vibram skor förra veckoslutet. Glad i hågen snörde jag på dem och tänkte att jag ju inte är någon helt barfota-nybörjare: jag går ju barfota en hel del om somrarna och i Finland, till skillnad från de flesta andra västerländer, går vi ju sockfota inomhus. Första promenaden var cirka 2 km och jag kunde inte annat än medge hur otränade mina muskler är. Det kändes i vaderna, vristerna, knäna och höfterna. Nu har jag gått lite med skorna nästan dagligen och tredje gången var det inga problem att ta sig en 5-6 km promenad. Jag tycker redan att min balans blivit bättre. Ungarn tycker att skorna är häftiga och har frågat om de inte skulle få egna (fivefingers blir det nog inte, för jag vill inte vara med om att en 3-åring och en snart 6-åring skall lära sig att köra in tårna i rätt fack, det är inte helt lätt ens för en vuxen i början).  Men inspirerad av barfotagåendet köpte jag ett par Pediped skor åt minstingen som antagligen börjar gå under sommaren.

I väntan på barfotatider

Dessa står i tamburen och väntar på varmare väder.

Grekisk lammgryta

Det blir igen ett inlägg om fredagsmaten. Fredagsmiddagen har blivit etts skönt sätt att inleda veckoslutet genom att samla familjen kring bordet för en lite senare middag. Vi lägger ganska stor vikt vid det här med att äta tillsammans. Är inte maken hemma till middag brukar jag äta med barnen. Och det är roligt att se att till och med en sjumånaders baby kan njuta så av att ha alla samlade kring samma bord.

Igår hade jag kokat lammgryta med grekisk twist. Den serverades med ugnsrostade auberginskivor, feta och tzatsiki.

Värphönans andra liv

Det är ganska synd om den vanliga värphönan, vars enda uppgift i livet är att lägga möjligast många ägg i usla förhållanden. En ekologisk värphöna har det bättre då hönorna ges möjlighet till artspecifikt beteende och får bland annat gå ute om somrarna. Ekologiskt eller inte, så räcker värphönans liv inte längre än ett år. Därefter har de tjänat färdigt och nackas, blir djurfoder eller bara görs av med. Pajuniemi har för ett tag sedan börjat sälja gamla ekologiska värphöns som frysvara. Hönan har alltså fått ett andra liv och kan efter att ha tjänat som värphöna även göra nytta som människoföda.

Första gången vi köpte en sådan fryshöna blev det hela en stor katastrof. Hönan grillades och var seg som bara den. Nu när jag blivit ivrig på buljong har jag återfunnit den frysta ekohönan och insett att man kan koka väldigt god hönssoppa på den. Så idag har hönsstackaren sjudit på spisen hela dagen och hönssoppan serverades till middag.

Gör såhär:

Skär av lår och vingar och lägg dem och resten av hönan i en kastrull. Häll på vatten så att köttet täcks nätt och jämt. Lägg i lite svartpeppar, några kvistar timjan och ett par lagerblad. Sjud på låg värme i fyra timmar eller längre. Ös bort eventuellt skum i början av kokningen. När buljongen är klar är det bara att sila den.

Skär paprika, purjo och potatis (eller vilka som helst andra grönsaker) i bitar. Rensa bort köttet från hönsbenen. Lägg kött och grönsaker i buljongen. Krydda med gurkmeja, curry och salt. Koka tills grönsakerna är färdiga. Lägg i ett par deciliter grädde.