Dagens Helsingin Sanomat skriver om intressant ny forskning som påvisar att allergier ökar då naturens mångfald minskar. Teorin baserar sig på att människan inte utsätts för tillräckligt med nyttiga mikrober i en miljö med minskad naturlig flora. Jag har själv varit pollenallergiker sedan snart 30 år tillbaka och har på senare tid funderat mycket på vad som orsakar ökningen av allergier. Bland vänner med småbarn är det ju var och varannan familj som tampas med barn som är överkänsliga för det ena och det andra. HS skriver att omkring 1 % av beväringarna var allergiska år 1970 medan 9 % av dem är det idag! Samtidigt har biodiversiteten minskat drastiskt.
Det är ju ganska klart att något är uppåt skogen i våra kroppar som reagerar "fel" på helt naturliga ämnen. Vi är ur balans helt enkelt och det gör att mängden autoimmuna sjukdomar som allergier ökar. Själv skulle jag vara intresserad av forskning om vilken roll vår kost och mängden läkemedel vi sätter i oss idag spelar. För mig som lekman är det åtminstone helt solklart att det inte kan vara bra att äta antibiotika titt som tätt för åkommor som botas av sig självt genom att låta kroppen vila. Istället tar vi några piller och rubbar hela kroppens bakterieflora och det om något måste ju ha konsekvenser tycker man! Och för de flesta börjar antibiotikakurerna redan i tidig barndom, tyvärr.
Artikeln i HS tar även upp sambandet mellan industrialisering och allergier. Ju mer ett land eflerliknar de industrialiserade västerländerna desto mer ökar allergierna. Säkerligen har detta att göra med att mer folk flyttar till städer och inte får i sig samma goda bakterieflora som på landsbyggden. Men igen tycks ingen våga ifrågasätta det vi sätter i oss, d.v.s. den västerländska kosten. Vitt mjöl, socker och industriellt processad mjölk som kostbas bidrar även det till en sämre bakterieflora i tarmen, vilket kopplats till många autoimmuna sjukdomar. Och det vi sätter i oss är ju något som vi lätt kan reglera, till skillnad på biodiversiteten i vår näromgivning. Åtminstone för mig är det en motiverand faktor att minska på vitt mjöl, socker och mjölk, och att försöka låta bli antibiotikan ifall det inte handlar om liv och död.
Fast jag blev lite förbluffad över att vi har så få allergier på vårt dagis. Det talas om hypersterila hem och sjukliga och allergiska barn, och jag påstår ju inte att de inte finns, men glädjande nog kunde vi ordna Subwayförsäljning på dagis uteäventyr utan att behöva anpassa dieten mer än att en mamma fick smörgås utan ägg.
SvaraRaderaKul att du bloggar igen!
Samma är det faktiskt på Ksenias dagis - bara de vuxna har allergier. Men båda mina barn har varit känsliga för komjölk som små.
RaderaNora hade inga andra komjölkssymptom än att hon hade tre öroninflammationer mellan 1 1/2 och två år, sedan försvann problemen. Och det behöver ju inte ha varit mjölkrelaterat. Hon var alla gångerna symptomfri tills hon fick så hög feber att det bara var antibiotikakur som gällde och det gick snabbt om. Aldrig ont, bara feber. Nu har vi till all lycka varit helt medicinfria i ett och ett halvt år. Antibiotika är fantastiska preparat - men ska ordineras med stor urskiljning.
SvaraRaderaProblemet med antibiotikan som jag ser det är ju att den slår ut bakteriefloran, i en liten mage där den kanske är svag från tidigare (för att mammans bakterieflora varit ur balans vid förslossningen). Vissa barn klarar av några doser antibiotika, andra får problem. Problemen kan vara så diffusa och det kan vara så svårt att se ett samband att jag vågar påstå att de flesta skyller symptomen på något helt annat. Många är inte heller medvetna om sina allergier, än mindre sin barns allergier. Ju äldre man blir, destu mer akut blir situationen.... tills man till sist sitter där med en läckande tarm eller blomstrande keliaki.
SvaraRaderaFattar bara inte varför läkare skriver ut kur efter kur till små barn. Man måste liksom själv stå på sig för att inte äta antibiotika "i onödan". När Zachris hade öroninflammation för andra gången och jag sa till doktorn att vi helst undviker antibiotika så sa han att han nog var av samma åsikt att så små barn (ca 1 år då) inte helst ska äta AB. Ändå höll han på att skriva receptet!
SvaraRadera