Jag håller på att läsa William Davis Wheat belly på svenska (översättningen är usel så jag rekommenderar inte den svenska versionen) och funderar ganska mycket kring vete och spannmål för tillfället. Jag är fullständigt övertygad om att alla människor skulle må bättre och vara friskare av en spannmålsfri kost. Problemet med att skippa spannmålen helt och hållet är att de är så starkt inrotade i vår matkultur. Spannmålen är basvara och äts så gott som vid varje måltid. Att lämna bort dem, eller åtminstone drastiskt minska användningen hemma, är inget problem. Att i sociala sammanhang vara spannmålsfri gör att man klassas som någon slags fanatisk dåre. Att äta lunch eller mellanmål på kafé utan att få i sig gluten är näst till omöjligt. Spannmålen undgår man inte heller i skol- eller dagisluncher. Så jag har kommit fram till att helt spannmålsfritt liv är en omöjlighet, men det är svårt att dra en gräns vid hur mycket man tillåter sig äta.
Spannmål är starkt beroendeframkallande. I Wheat belly har jag lärt mig att åtminstone vete triggar samma receptorer i hjärnan som opiater. Själv märker jag att doften av rågbröd nuförtiden leder till stort ha-begär för mig (och jag intalar mig att det är bättre att få ha begär av råg än vete eller söta bakelser, fast jag inser att det egentligen kanske inte är så stor skillnad). Jag märker att ju mer spannmål jag äter, desto mer vill jag ha. Bäst mår jag helt enkelt då jag håller intaget nära noll, då är inte heller begäret så stort.
Och varför är spannmål en så stor grej för mig då? Jo, ju mer jag läser på, desto mer inser jag vilka skador vetet och dess kompisar gör i vår kropp under åren. Spannmål och socker leder i långa loppet till en rad åkommor (fast vissa är helt enkelt mer känsliga för effekterna än andra). Diabetes, MS, reumatism, Alzheimers, demens, gråstarr, åderförkalkning, tarmsjukdomar, cancer, jästinfektioner, akne, autism, allergier, depression, schizofreni, ledbesvär, osteporos, celiaki är alla sjukdomar som delvis beror på högt intag av vete och socker, och som forskning påvisat att kan lindras eller till och med botas av att utesluta spannmål och socker ur kosten.
Och med all den kunskap som jag samlat på mig efter att ha läst en lång rad böcker i ämnet så känns det helt fel att truga i mig och mina barn ämnen som jag vet att kan få oss allvarligt sjuka. Jag inser att barnen inte kan få en spannmålsfri uppväxt (eller ens vetefri). Och jag inser att de blir äldre och själv börjar bestämma över vad de sätter i sin mun. Så mitt motto är att åtminstone ge dem en hälsosam grund att stå på och att ge dem informationen.
Du slar huvudet pa spiken igen! Min Wheatbelly bok pa engelska finns i Sockenbacka, om nagon vill lana. Jag laste den for ett ar sedan och har klassats som den dáre som jag ar sedan dess! Men vi har klarat oss finemang utan vete och socker i over tre veckor har nere redan. Det ar konstigt hur mycket lattare det ar att vara dáre utomlands (med en forstaende svarmor).
SvaraRadera"Davis has built a elaborate mythology based on his own fringe theory about the unique evils of modern Dwarf wheat. It's a hypothesis, but it's too premature to have based a book on it. Because of this mythology, many of the problems with wheat that were first identified by pioneers like Dr. Staffan Lindeberg in his magnum opus Food and Western Disease are conspicuously absent. They have been replaced by rampant fear-mongering about technology and scare-stories."
SvaraRaderahttp://huntgatherlove.com/content/wheat-belly
"Why don't I like Wheat Belly? In short, it is the carelessness and simplicity of the message. Hyperbole and poorly supported, confident claims. Obesity and chronic illness is a complicated subject. It doesn't come down to wheat. Wheat isn't responsible (entirely) for "moobs" or the other too-cute phrases Dr. Davis churns out ad nauseum throughout the book."
http://evolutionarypsychiatry.blogspot.fi/2011/10/slam-dunked-and-wheat-belly.html
"Davis doesn’t present a shred of evidence that modern wheat has a worse (or even different) impact on human health than pre-industrial wheat. The only anecdotal case he makes is that he personally found a farmer who grows traditional wheat, made a loaf of bread, ate it himself and seemed to be fine. This is not science."
http://summertomato.com/book-review-wheat-belly/
"Despite Davis’s medical degree and the book’s bestseller status, the reader cannot get through the first few pages of the book without encountering egregious errors."
SvaraRaderahttp://caspersfarm.wordpress.com/2012/09/13/bad-news-and-going-to-bed-with-a-bad-book/
"Except that there was one major problem: Davis' claims—and his conclusions based on the research studies he cites—were exactly the opposite of what I'd been reading in those very studies."
http://noglutennoproblem.blogspot.fi/2012/03/wheat-belly-busted.html
Men trots det: manga kanner sig battre utan vete, kan reglera sin aptit battre och en massa andra iakttagelser som Davis gor verkar stamma overens... Da ar det ju inte sa konstigt att boken blivit en bestseller. Men kan halla med om att den forenklar en hel del. Har dock hjalpt hundra-tals om inte tusentals amerikaner att komma till ratta med sin halsa. Helt fel kan han inte ha. Vad ar vetenskaplig forskning till for nytta om den inte tillfor nytta? Det gor Davis, ma handa populistiskt, men anda, ett satt for folk att fa bukt med sina matvanor. Tummen upp.
SvaraRadera"And basing science on studies rather than clinical anecdotes has been one of the most important steps in scientific progress. Back when MDs ruled the scientific discourse with their clinical anecdotes, treatments such as bleeding people for sore throats (which killed George Washington) were rampant and doctors killed as many people as they saved. The advent of controlled trials and the scientific method have made modern medicine great. It's nice to hear about clinical experience and it can provide important hypotheses, but they can only tell us so much."
SvaraRaderahttp://huntgatherlove.com/content/wheat-belly
"Claim: Wheat is the main culprit behind the obesity epidemic.
Fact: Wheat is a staple in most parts of the world, and there’s little or no correlation between regional intakes (as a proportion of daily calories) and rates of obesity. Per capita wheat consumption in the U.S. has actually dropped since 2000, but there’s no sign that is slowing the expansion of our waistlines. In fact, a century ago Americans ate much more wheat than we do today, and very few were obese (granted, diets and lifestyles differed in many ways then). In any case, the obesity epidemic certainly can’t be attributed to any single factor.
What about Dr. Davis’s claims that when he told his patients to avoid wheat they lost weight and become healthier? As with nearly all diet books, this is only anecdotal evidence, but it’s not surprising. Had he told his patients to cut out all meat or all sugary snacks, for instance, they might have done as well or better. Nearly all diets work for a while (especially in supervised settings), usually by getting people to avoid whole categories of foods and thus tricking them into cutting calories. Keep in mind, too, that Dr. Davis basically recommends a low-carb diet, and well-designed studies have found that such diets work no better than other diets in the long term."
http://www.wellnessletter.com/ucberkeley/feature/wheatophobia-will-avoiding-wheat-really-improve-your-health/
Håller nog med dig Patiperra, om att boken har en populistisk klang. Det som slog mig var att trots att boken långt handlar om vetets skadlighet, så är det ganska paleo-inspirerade kostråd som han i sista hand ger dem som vill bli friska/gå ner i vikt. Man ska ju förutom vete undvika alla spannmål, bönor, majs och potatis. Då jag personligen aldrig lidit av övervikt så har jag inte så stort intresse i dieter för viktnedgång, men är desto mer intresserad av hur maten påverkar hälsan i överlag. Och som med alla dieter så tycker jag att låt nu folk äta vad de vill om de gör dem friskare! De som fortfarande vill frossa i vete har all frihet att göra det.
SvaraRaderaOch alla amerikanska vetebönder som försöker lobba på min blogg ska veta att mig övertygar de inte. Orkar inte ens komma med motargument. Ni får gärna fortsätta förtära ert vete.
Vetebondens kritiska länkar verkar nog helt sakliga – de är nog inte direkt hänvisningar till amerikanska spannmålsproducenternas centralförbund.
SvaraRaderaSå det har ingen betydelse att en bok ger sig ut att vara vetenskaplig men kanske inte är det? Ut med den vetenskapliga världsbilden, för att alla ska få tycka så som känns bäst?