En liten uppdatering

Mat har jag gjort dagligen och till och med fotograferat slutresultatet nu och då. Men steget till datorn har varit för stort. Förra veckan lagade jag bl.a. Lindströmsbiffar för första gången och receptet tog jag ur huvudet.

1 kg malet kött
2 ägg
0,5 dl mandelmjöl
4 små rädbetor
4 lökar
salt & peppar

Riv rödbetorna. Blanda ägg, mandelmjöl, kryddor, och rödbetor. Låt svälla en stund. Hacka löken och stek den en stund i smör. Lägg lök och kött i blandningen och forma till biffar och stek. Lätt som en plätt var det och super gott blev det. Servera t.ex. med ugnsrostad batat och grönsallad.

Ungarna åt hemlagad Rocky Road på ett café nyligen och inspirerad av det gjorde vi en paleoversion hemma. Vi hackade torkad aprikos, valnötter och cashewnötter. Så smälte vi 70 % choklad i en kastrull med lite kokosolja på läg värme. Vi rörde ihop allt, bredde ut på smörpapper och la i kylen för att stelna. Chokladen avnjöts på skogvandring i Noux (som var minst sagt fullpackat med folk) förra söndagen.

Asiatisk coleslaw och ribs

Vi äter vitkål i mängder hos oss och jag bara måste dela med mig ett recept på en coleslaw med asiatisk twist. Receptet läste jag ursprungligen i Glorian Ruoka & Viini men jag har sedermera gjort en egen variant. Detta behövs:

vitkål
röd chili
risvinäger
honung
himalayasalt
sesamfrön
koriander
cashewnötter

Strimla vitkål och chili. Häll över lite vinäger, lägg i 1-2 msk honung, strö på lite himalayasalt och sesamfrön efter smak. Blanda i risvinägern och rör om. Servera med klippt koriander och hackade cashewnötter.

Höstskörd från skärgården

Vi firade ett lugnt veckoslut med Mommi och Afo på landet. Jag kopplade av med att rada ved (ja, vad som helst som jag får göra ostört är nuförtiden avkoppling, dessutom doftar ju ved gott och är trevligt att vidröra så det var hur skönt som helst) medan barnen metade upp den ena feta abborren efter den andra. Vi snyltade också på föräldrarnas potatisskörd, syrrans zucchiniskörd och så tog jag ett varv i svampskogen. Resultatet var följande:

Äppeltider

På fredag bakade vi äppelpaj med barnen. Först pallade vi lite äppel på grannens bakgård för att grannen är gammal och bor på anstalt och äpplena ändå blir oätna och ruttnar. Sedan använde jag mig av Jennys och Magnus recept på hallonpaj och bytte ut hallonen mot äppel och kanel. Det blev mums! 

Broiler i öl

Jag har ett problem: jag är en shoppaholic då det kommer till ekologiska och hälsosamma råvaror. Senaste vecka impulsköpte jag åtta ekobroilerlår som råkade ligga i kyldisken i butiken. Hemma brynte jag dem i smör, saltade och pepprade, lade i en ugnsform, hällde på lite öl, lade i vitlök, salvia och rosmarin. Sen fick de ligga i ugnen ett tag varefter de serverades med en tomat-och löksallad.

Loppisfynd

Jag tycker att loppis är det absolut bästa stället att stilla ha-begär. Nuförtiden har jag gått in för att göra noga igenom tänkta inköp i butiker och sedan shoppa loss på loppis då det faller mig in. Förra veckan fyndade jag denna läderkjol för åtta euro på Sandvikens torg - och insåg att jag borde ha gått dit oftare i sommar.

Experimentell smoothie

Måndag brukar vara smoothiedag hos oss. Idag lagade jag denna läckerhet innan barnen skulle i väg på jumpa. Dagens lärdom var att inte försöka boosta jordgubbssmoothie med spirulina.

2 x lunch

Maken är tillbaka på jobb och de äldre barnen på dagis så det är ganska tyst hemma kring lunchtid. Idag  blev det sallad på rester åt mig och äggröra och tomat med lite salt och olivolja åt Alexia.

Tillbaka från grönbetet

Jag har återvänt till vardagen och bloggen. De härliga nio veckorna på sommarstugan avslutades med en lyxig söndagsfrukost för ett par dagar sedan. Matcentrerat som mitt liv är har jag nu hemma i stan reflekterat över sommarens smakminnen. Här kommer en lista:

Bästa restaurangbesöket: Villa Villingenäs brunch en varm högsommardag

Bästa salladen: Sallad med pecorino och rostade nötter i Sveaborgs gästhamn

Bästa kötträtten: Entrecôte som kompisen hämtade från Roslund och som vi grillade med grönsaker från en annan kompis koloniträdgård

Bästa fiskrätten: Siklöja ur egen rökugn med olivolja och salt

Förra söndagens frukostbord bestående av ägg, bacon, tomat- och avocadosallad, brieost, jordgubbar, trädgårdsplommon och färska örter.

All work and no play...

Det grämer mig stort att jag varken hunnit blogga eller läsa bloggar på senaste tid. Idag tog jag mig ändå tid för en kort kaffepaus i sommarvärmen (men konstaterade snabbt att det blev för hett och flyttade in till datorn igen!). Till kaffet svängde jag ihop en god chokladmousse på 1/2 banan, 1/2 liten avocado, 1 msk råkakaopulver i stavmixern och toppade med en handfull hackade cashewnötter. Jag är på mitt femtielfte försök att köra några veckor strikt spannmåls- och sockerfritt. Får se hur det går denna gång.

Inkörning av Fivefingers

Jag kunde äntligen prova mina Vibram skor förra veckoslutet. Glad i hågen snörde jag på dem och tänkte att jag ju inte är någon helt barfota-nybörjare: jag går ju barfota en hel del om somrarna och i Finland, till skillnad från de flesta andra västerländer, går vi ju sockfota inomhus. Första promenaden var cirka 2 km och jag kunde inte annat än medge hur otränade mina muskler är. Det kändes i vaderna, vristerna, knäna och höfterna. Nu har jag gått lite med skorna nästan dagligen och tredje gången var det inga problem att ta sig en 5-6 km promenad. Jag tycker redan att min balans blivit bättre. Ungarn tycker att skorna är häftiga och har frågat om de inte skulle få egna (fivefingers blir det nog inte, för jag vill inte vara med om att en 3-åring och en snart 6-åring skall lära sig att köra in tårna i rätt fack, det är inte helt lätt ens för en vuxen i början).  Men inspirerad av barfotagåendet köpte jag ett par Pediped skor åt minstingen som antagligen börjar gå under sommaren.

I väntan på barfotatider

Dessa står i tamburen och väntar på varmare väder.

Grekisk lammgryta

Det blir igen ett inlägg om fredagsmaten. Fredagsmiddagen har blivit etts skönt sätt att inleda veckoslutet genom att samla familjen kring bordet för en lite senare middag. Vi lägger ganska stor vikt vid det här med att äta tillsammans. Är inte maken hemma till middag brukar jag äta med barnen. Och det är roligt att se att till och med en sjumånaders baby kan njuta så av att ha alla samlade kring samma bord.

Igår hade jag kokat lammgryta med grekisk twist. Den serverades med ugnsrostade auberginskivor, feta och tzatsiki.

Värphönans andra liv

Det är ganska synd om den vanliga värphönan, vars enda uppgift i livet är att lägga möjligast många ägg i usla förhållanden. En ekologisk värphöna har det bättre då hönorna ges möjlighet till artspecifikt beteende och får bland annat gå ute om somrarna. Ekologiskt eller inte, så räcker värphönans liv inte längre än ett år. Därefter har de tjänat färdigt och nackas, blir djurfoder eller bara görs av med. Pajuniemi har för ett tag sedan börjat sälja gamla ekologiska värphöns som frysvara. Hönan har alltså fått ett andra liv och kan efter att ha tjänat som värphöna även göra nytta som människoföda.

Första gången vi köpte en sådan fryshöna blev det hela en stor katastrof. Hönan grillades och var seg som bara den. Nu när jag blivit ivrig på buljong har jag återfunnit den frysta ekohönan och insett att man kan koka väldigt god hönssoppa på den. Så idag har hönsstackaren sjudit på spisen hela dagen och hönssoppan serverades till middag.

Gör såhär:

Skär av lår och vingar och lägg dem och resten av hönan i en kastrull. Häll på vatten så att köttet täcks nätt och jämt. Lägg i lite svartpeppar, några kvistar timjan och ett par lagerblad. Sjud på låg värme i fyra timmar eller längre. Ös bort eventuellt skum i början av kokningen. När buljongen är klar är det bara att sila den.

Skär paprika, purjo och potatis (eller vilka som helst andra grönsaker) i bitar. Rensa bort köttet från hönsbenen. Lägg kött och grönsaker i buljongen. Krydda med gurkmeja, curry och salt. Koka tills grönsakerna är färdiga. Lägg i ett par deciliter grädde.

Girya och trötta fötter

I morse dumpade jag de äldre barnen på dagis, körde Alexia till mina föräldrar för att bli omhändertagen av min far och så åkte jag själv på mitt livs första girya-träning (eller kahvakuula som jag kallar det, då jag inte har en aning om vad det heter på svenska, inte ens google translate kunde hjälpa mig här).

Lärdomen från dagens träning var att jag har helt otränade muskler i fotbottnen (man tränade nämligen barfota och fötterna fick arbeta för att hålla balansen), för det var nästan där träningen kändes mest (och i armarna förstås, men det är väl självklart). Nu inser jag att trots att jag går en hel del barfota om somrarna så borde jag göra det mera. Ett par Vibram fivefingers står alltså på önskelistan!

Paleoträning - för bra för att vara sant?

Något som jag inte kan få ur tankarna efter att ha läst The Primal Blueprint är Marks syn på rätt sorts träning. Hans tes om att motionera som stenåldersmänniskan verkar  nästan för bra för att vara sant. Marks åsikt är nämligen att vi idag tränar alldeles för hårt (och dessutom äter fel, vilket förklarar varför många som är i toppskick ändå bär omkring på "lite extra"). För en trebarnsmamma med ytterst lite egen tid för träning låter det här med paleoträning väldigt lockande. Det går nämligen ut på att röra på sig med låg puls, lite styrketräning ett par gånger i veckan och spurt var 7-10 dag.

Att inkorporera detta i min vardag är lätt som en plätt. Jag promenerar raskt med barnvagn några timmmar i  veckan då jag söker de äldre från dagis (Mark rekommenderar 2-5 timmar), söndagens yoga är mitt långa styrketräningspass (mycket armhävningar osv) och ett kort pass (Mark tycker att 10-15 minuter är tillräckligt för det andra passet) hinner jag med under en dagssömn eller tillsammans barnen med för de hinner inte bli oroliga/gnälliga/kissnödiga på så kort stund och man kan fint göra rörelserna hemma. Sen är det bara spurten kvar. En kort jogginrunda med några spurter (20-30 min) lär jag väl hinna med några gånger i månaden. Sen är det bara att sitta så lite som möjligt (sånt hinner jag knappt ändå med) och gå så mycket som möjligt.

För att det inte riktigt finns några alternativ då jag inte har tid för en massa ledda träningspass flera gånger i veckan, så tänker jag att det kanske är värt ett försök!

Äkta kex

Kexhyllan i butiken hör till de hyllor som jag inte stannar vid alltför ofta. Idag gjorde jag ett undantag i hypermarketen för jag behövde havrekex som botten till en kaka. Jag stannade rätt så länge framför kexhyllan, vände och vred på paketen och läste innehållsförteckningar. Jag försökte hitta så "äkta" havrekex som möjligt och fick upp hoppet då jag såg Jyväshyväs "Luonnonhyvät" produktserie. På paketet stoltseras att kexen är gjorda av endast naturliga råvaror och att de inte innehåller artificiella tillsatser. På innehållsförteckningen läste jag dock rypsolja, vasslepulver, melass och sojalecitin, vilka jag personligen inte skulle lägga i havrekex om jag bakar hemma. Min måttstock på äkta och naturligt är nämligen vad man skulle använda för råvaror om man lagade livsmedlet hemma. Så kexen stannade i butiken. Uppgiften att hitta äkta kex visade sig vara omöjlig, då alla innehöll vegetabilisk olja. Jag gick slutligen till kassan med ett paket industriella havrekex. Man dör ju inte kolavipp av lite vegetabilisk olja. Men jag är överraskad att det inte på fem hyllmeter kex fanns några bakade med smör!

För att det är roligt med bilder lägger jag in dagens lunch här. Jag klarar aldrig av att göra en liten sallad åt mig själv. Det slutar alltid med att jag är proppmätt resten av dagen.

Gnaga, gnaga

Jag tycker kött är godast då man köper bitar med ben. Tyvärr är butikernas köttdiskar oftast fulla av kött utan ben och det verkar som om det är filér som folk helst vill ha. Filé är helt överskattat säger jag. Vill man ha smak ska det vara med ben. Inget går upp mot att gnaga på en mör lammkotlett. Alexia, 6 månader, är av samma åsikt.

Veckans mat

Jag har inte haft tid att blogga men nog att fota några rätter från veckan. Soppa på palsternacka och morot, Grekiskt inspirerad gryta (jag lyckades till och med smyga in fänkol som barnen inte märkte) och smörtstekt vitkål, kålrot och bacon som fått puttra i en skvätt grädde. Idag vankas det sniglar och ekologiska lammkottletter (hurra för Sellos Citymarket som hade inhemskt ekolamm!).

Denhär veckan har jag också hunnit på min första bloggträff som Nora ordnade på mitt stammiskafé Lähellä Deli (vissa veckor är jag där så ofta att jag nästan skäms). Bilder finns på Annes och Johannas bloggar.

Blog award

Nora tilldelade mig en blog award och jag ska försöka svara på hennes frågor. Att hitta på egna frågor och skicka vidare får bli den här gången. Jag blir ändå alltid avbruten minst tio gånger då jag försöker sätta mig ner vid datorn (under detta inlägg har jag t.ex. lugnat lillisen som övar att krypa i sömnen minst två gånger).

1. Vilken person inspirerar dig mest?
Olika personer inspirerar mig i olika sammanhang.

2. Vad är du stolt över i ditt liv?
Att jag vågat följa min egen väg.

3. Nämn fem saker som du kan vara tacksam för.
Min familj,  min nära släkt, att det är ekonomiskt möjligt för mig att stanna hemma och ge tid åt barnen när de är små, att livet känns bra. Jag kommer inte på en femte sak, jag är tacksam över det mesta i mitt liv.

4. Hur tror du att ditt liv ser ut om fem år?
Ganska lika som nu hoppas jag, fast jag är lite rynkigare och jobbar. Och jag behöver inte vakna om nätterna så mycket.

5. Vad skulle du jobba med om du skulle få välja fritt?
I princip får jag ju välja fritt och jag har valt att vara jurist! Om jag var ekonomiskt oberoende skulle jag öppna ett ekologiskt kafé eller eko-butik. Eller inte jobba alls (fast det får man ju inte säga högt i vårt lutherska samhälle).

Blommor, bakelser och våld

Det är internationella kvinnodagen och butikerna dignar av blombuketter, bakelser och annat tjafs som man ska "skämma bort" sin kvinna med. Från jobbet fick jag en inbjudan till "kvinnoafton" med fotvård och presentation av skönhetsprodukter som programnummer. Kvinnodagens tema i år är våld mot kvinnor, men det tycks vi lyckligt försöka glömma i present- och konsumtionshysterin.

"Behåll dina rosor" är Hemsolens motto inför kvinnodagen och jag kan inte annat än instämma. Jag vill åtminstone inte att kvinnodagens ska vara en andra alla hjärtans dag som endast går ut på att kvinnor överöses med gåvor. Det är att förlöjliga den egentliga agendan som ju handlar om att uppmärksamma ojämställdhet. Så jag tänker inte delta i jobbets kvinnoafton och min man kommer inte att komma hem med en bukett rosor (för jag höll en liten föreläsning hemma om det här igår). Istället firar jag dagen genom att skriva det här inlägget och kanske föreläsa lite till om jämlikhet inför mina närmaste*. Och så hoppas jag att min man istället för blommorna kommer ihåg att visa samma respekt för kvinnliga kolleger som för manliga, också när han blir äldre gubbe. För personligen upplever jag att den största ojämlikheten ligger just i yrkeslivet och att man måste jobba extra hårt för att bli tagen på allvar som kvinna.

* En smockaruta à la Hemsolen kunde jag nog tänka mig förtära dagen till ära, trots att jag sällan äter bakelser. 

EDIT: Makens kom hem och berättade att de kvinnliga assistenterna på jobbet undrat var deras blommor var. Det är nog inte lätt att vara man, hur man än gör tycks det bli fel!

Matsvinn

Ett av de största miljöproblemen angående livsmedel är att vi slänger bort mängder av ätbar mat. Matsvinnet i i-länderna är så stort att man med maten som slängs bort enbart USA kunde förse världens hungrande befolkning med mat två gånger om skriver Nora Shingler på sin blogg idag. Hon utmanar sina läsare att under april månad låta bli att slänga bort ätbar mat och lovar att sitta en dag i Borgbackens pariserhjul om 100 läsare deltar i utmaningen. Jag bestämde mig för att anta utmaningen trots att jag redan nu är mycket noga med att all mat som köps hem faktiskt också äts upp (jag har faktiskt blivit så noga med den här grejen att jag senast plockade med mig några mörkbruna bananer från svärmor och lagade smoothie och banankex av dem, då jag gissade att hon inte ensam skulle orka äta upp dem).

Att inte slänga bort bra råvaror är en attitydfråga har jag märkt. När jag på allvar började minska på svinnet i vår familj märkte jag nog att det krävdes lite träning och idérikedom att få allt att gå åt, men ganska snabbt blir det en livsstil och man funderar inte så mycket på det hela egentligen. I april skall jag i varje fall göra en extra effort för att inte orsaka matsvinn och samtidigt försöka få ihop några inlägg om vad jag kockar ihop.

I köket idag

Jag svängde ihop lite sockerfria kokostoppar som blev delikata...

och gjorde chips av grönkål som jag lyckades bränna lite...

och gjorde en potatis-malet köttgratäng till dagisets mattur imorgon.

Chocolate chip cookies

För att bli av med min 99 % choklad (det var för beskt även för en inbiten 86 % -älskare som jag) gjorde jag chokladkex à la Paleo parents. Jag måste medge att barnen inte alltid är så förtjusta i mina paleobakverk, men denhär gången åt de gärna av dem båda två (ok, Zachris sa båda gångerna efter halva kexet att han inte tycker om det, men kexen är verkligt mättande, så jag tolkar det som att han inte orkade mer). Själv tyckte jag de blev verkligt lyckade. Inte någon vardagsmat precis, men en special treat, som de även kallas i kokboken Eat Like a Dinosaur.

1,2 dl smör

1,2 dl finhackade dadlar

1/2 dl honung

2 ägg

vaniljpulver

4 1/2 dl mandelmjöl (jag ersatte 0,5 dl med kokosmjöl)

1 tsk bakpulver

salt

1, 2dl  grovt hackad mörk choklad (använde typ 0,3 dl 99 %, resten blandning av 86 % och 70 %)

Jag la smör, dadlar, honung och ägg i en skål och körde en stund med stavmixer. Blandade sedan i mjöl med bakpulver, vaniljpulver salt och choklad. Hade i 180 ° ugn ca 10 minuter.

Raw food

I senaste leveransen av malett kött från Labby hade det smugit sig in ett par inre stekar av nöt. Inspirerad av Helsingin Sanomats matsidor för ett par veckor sedan tinade vi en av stekarna och maken tillredde tartarbiff på fredag. Halva steken blev raw food, den andra halvan använde vi till en bourgognegryta som vi åt idag (jag glömde såklart att ta bilder på grytan).

Receptet modifierades från Hans Välimäkis bok Ruokaa ranskasta:

400g inre stek

5 msk kapris

2 schalottenlökar

gräslök

peppar

salt

dijonsenap

äggula till servering

Skär steken i små små bitar. Bland med kapris, finhackad schalottenlök, klippt gräslök, senap och kryddor i en skål. Forma till biffar med en liten grop för äggulan. Avnjut omedelbart med ett glas rött.

Dagens lunchsallad: Snedsprånget!

Ekbladssallad, tomater, batat, purjolök, Saloniemis opastöriserade getost "Syrjähyppy" (sve: "snedsprånget"), ett torkat fikon i bitar, lite pumpafrön. Och lillisen sov dagssömn under tiden. Vilken lyx!

Stenålderslivsstil

Jag håller på att läsa The Primal Blueprint och det som kanske fascinerar mig mest i boken är den livsattityd som Mark Sisson förespråkar. Det som lyser igenom texten är att man inte ska se för allvarligt på tillvaron och att man ska komma ihåg att ha roligt. Det är något som jag upplever att vi är ganska dåliga med i dagens värld. Vad vi än gör så piskar vi oss själva till resultat, vi har en massa "måsten" som vi utför men hellre skulle leva utan, vi funderar mycket på framtiden och glömmer att leva i nuet.

Dethär har fått mig att tänka på en annan bok, The Continuum Concept som jag läste för några år sedan. Den baserar sig på författarens erfarenheter då hon levde en tid med ursprungsbefolkningen i Amazonas. I boken skildrar hon en flera dagars ansträngande kanotfärd under vilken deltagarna ibland måste bära de tunga kanoterna över grunt vatten så att de ofta slintar på hala, vassa stenar.   De västerlänningar som var med svor och var missnöjda medan de som hörde till ursprungsbefolkningen skrattade, stojade och gjorde det hela till en lek.

Samma iakttagelser gjorde jag för ett år sedan i Thailand då vi var på den lilla ön Koh Jum. Killarna som arbetade på den pyttelilla, ganska primitiva resorten vi bodde på tycktes ha roligt hela tiden. Då det var tomt med folk på strandrestaurangen spelade de fotboll tillsammans på gräsplanen intill och skrattade i ett, då de körde ut folk med små båtar till den stora båten som hämtade gästerna till ön (den  stora båten var för stor för att ta iland där, så man fick hoppa över till en mindre båt) var det ett ideligt skratt och stoj och spexande.

Det som jag kommit fram till med allt det här är att lyckan långt beror på den egna attityden till livet. Vi har ju i dagens västvärld en tendens för att tappa humöret och bli förbannade på en massa småsaker som vi inte rår på. T.ex. när bussen är försenad, då vi tycker att någon uppför sig dåraktigt i trafiken eller när något inte går som planerat. Åtminstone jag upplever att det är svårt att bryta ett sådant mönster av negativa tankar och försöka att rycka på axlarna, ta det med ro och inte bli upprörd i onödan. Kanske har vi ett och annat att lära oss av stenåldersmänniskan (och thailänningarna på Koh Jum) angående livsattityd. Jag ska alltså försöka att i ännu större omfattning låta bli att stressa över tidtabeller, att vara mer närvarande i nuet, att inte låta småsaker som jag inte kan påverka förstöra mitt goda humör och att se ljust på tillvaron.

Improviserad lunch

De dagar som de äldre barnen är på dagis brukar jag göra en lunch på rester och på vad vi råkar ha i kylskåpet och skafferiet. Idag blev det stekt savojkål med gårdagens korvsås (Ja, jag lagar korvsås ibland för barnen älskar det. Som tur finns det nitritfri knackkorv i närbutiken.).

Degrowth

En tid efter att jag började anamma ett mer ekologiskt hållbart tänkesätt i vardagen stötte jag första gången på begreppet degrowth. Det var skönt att inse att jag kanske inte är välfärdssamhällets fiende nummer ett, trots att jag mot statsmaktens uppmuntran försöker konsumera mindre. För degrowth  går ut på att ökad konsumtion och ökad ekonomisk tillväxt inte är en nödvändig förutsättning för välfärdssamhället. Tydligen börjar detta tänkesätt vinna fotfäste då vår största dagstidning gav Paavo Järvensivu, killen bakom den finska bloggen degrowth.fi, hela två sidor i veckans torsdagsbilaga.

Jag tror att de flesta människor som tar sig tid att stanna upp ett tag inser att den konsumtionsorgie vi håller på med är vansinnig och att handla mer prylar egentligen ger oss angst, som vi sedan försöker bota med fler, större och dyrare prylar. Och det verkar som allt fler av oss börjar förstå att roten till det goda livet (för att låna Patiperras uttryck) inte handlar om ekonomisk framgång, status och prylar utan något helt annat.

Det är ju inte helt lätt detdär att plötsligt sluta konsumera i stor utsträckning. Jag har nog inte på långt när kommit så långt som Paavo Järvensivu och kommer antagligen aldrig att bli ett stort helgon på den fronten (och inte på någon annan heller för den delen). Men jag har åtminstone tagit det första steget, det vill säga slutat blunda för verkligheten och börjat fundera hur bland annat inköp, aktiviteter och resor påverkar miljön och hur man kunde leva livet mer hållbart, enklare och samtidigt mer innehållsrikt.

Båtmässan och lördagsmaten

Skäribor om sommaren som vi är, tillbringade vi lördag förmiddag på båtmässan i Böle. Jag stressade redan i förväg i smyg över att vi antagligen inte skulle hinna hem till lunch, barnen skulle bli hungriga och vi måste äta någon äcklig snabbmat på mässcentrum eller gå på ett kafé med sorgligt utbud. Hungern hann ikapp oss halv tolvtiden och vi valde det bättre av två dåliga alternativ och satte oss på ett kafé drivet av Fazer och åt Reissumies-räkmackor.

Jag är så less på utbudet på de flesta kafén i detta land. Det är samma berlinermunkar och bullar som kommit dit som frysvara och värmts upp som ligger i vitrinerna på alla ställen. Samma äckliga ciabattan med margarin och någon billig plastig ost. Samma kaffe som stått alltför länge i pannan. Att försöka undvika vete är helt omöjligt. Har de något i rågväg är det Reissumies eller något annat som är blandat med vete. Jag efterlyser kaféer med hembakat och med alternativ som torkad frukt, nötter och mörk choklad! 

I övrigt var båtmässan en succé och barnen trivdes. Jag blev på givmilt humör och ungarna fick dela på en meterlakrits. Att köpa två sådan var inte helt lätt för prissättningen började från 5 stycken (= 5 €) (maken skulle såklart ha en lakrits han med). Tanten såg lite frågande på oss och tyckte antagligen att vi var idioter som inte nappade på den enastående mängdrabatten.

Väl hemma tillredde vi en middag bestående av stekt sik, tomat- och löksallad, ugnsrostad fänkol och grönsallad med dijondressing. Jag, som på mässan gjort observationen att ungefär 90 % av männen på plats bar på en ordentlig vetemage, konstaterade att det nog inte är så konstigt med tanke på vad vi finländare erbjuds inmundiga utanför hemmet. Länge leve hemmaköket!

I dessa tider av matskandaler...

...undrar jag bara varför folk inte helt enkelt äter riktig mat istället för industrimat? Då slipper man ju fusket. Och köttet är billigare då man köper direkt från gården. Inte för att det är något fel på hästkött i sig. Det tycker också Mats Eric Nilsson i sin blogg.

BLW omgång 2

Vår lillis fyller ett halvt år nu i veckan och det börjar vara dags att introducera riktigt mat åt henne. När tvåan var liten baby läste jag om Baby-led weaning (BLW) och tyckte det lät som en toppen idé. Speciellt efter att ettan varit ganska krånglig med maten såg jag inte fram emot att sitta och truga pyréer i ungen. BLW går ut på att man lägger fram passliga munsbitar framför barnet och låter babyn äta själv. Man slipper också laga/köpa skild babymat för idén är att babyn äter samma mat som övriga familjen från första början (man lämnar bara bort saltet).

BLW var en succé med tvåan. Han lärde sig snabbt att tugga och svälja maten. Dessutom kunde han dricka ur glas innan han fyllde ett år, vilket var väldigt praktiskt då man åt utanför hemmet. Och jag hade ingen stress med att han inte åt tillräcklig då jag lärde mig att barnet nog får all nödvändig näring från bröstmjölken upp till ett års ålder ungefär. I BLW är också idén i början att man först ammar barnet och sedan ger mat, för en liten baby blir bara frustrerad om hen skall äta riktig mat som hungrig, då babyn ju till en början inte förstår att maten mättar. I början är det alltså mera frågan om en lek för barnet under vilken barnet tittar, luktar, känner och smakar på maten. Så småningom lär babyn sig också tugga och svälja. 

Finns det några nackdelar med BLW då? Jo, det blir nog en hel del klott, men det går ju över. Dessutom envisades tvåan ganska länge med att äta med fingrarna, men det är ju inte heller hela världen.

Idag har jag alltså kokat lite blomkål och rostat batat-sticks i ugnen så att lillisen skall ha något att leka med medan vi andra äter. Hon är så mycket nöjdare i matbordet då man ger också henne lite mat. 

Leverans från Ruohonjuuri

Tidigare bodde vi på gångavstånd från Ruohonjuuri. Nuförtiden får jag åka omkring lite hit och dit i nejden för att fylla skafferiet hemma med basvaror så som mandelmjöl, kokosolja, ekologiska frön och nötter.  Dessutom är de flesta varor dyrare än i Ruohonjuuri har jag märkt. Därför brukar jag nappa på Ruohonjuuris nätbutikserbjudanden och beställa varor per post ibland. Idag avhämtade jag ett paket innehållande följande:

Mandelsmör har jag inte använt tidigare men det förekommer i många recept så jag beställde en burk. Som bonus skickade butiken med ett paket Yogi te!

Blinier!

Blinier hör till vår familjs favortirätter. Dels tror jag att det beror på att vi alla älskar fiskrom och med blinier får man äta mängder rom. Så vi har stekt blinier nu två veckoslut i rad. Vi gör dem på endast bovete (såklart!).

Fredagskaffet

Fredagen till ära bakade vi chokladmuffins till kaffet. Det har varit en otroligt avkopplande dag då jag har haft alla barnen hemma, lunchen var färdig gjord, vi har bara tagit det lugnt och de två äldre barnen har fått leka oavbrutet hela förmiddagen. 

Råsmarta chokladmuffins

(receptet modifierat något från Ulrika Hoffers bok Råsmart)

4 ägg

1,5 dl hackade dadlar

0,5 dl råkakaopulver

0,5 dl mandelmjöl

0,75 dl kokosmjöl

2 msk kokosolja

Vispa äggen pösigt. Lägg i resten av ingredienserna och kör med stavmixer så att dadlarna mosas. Lägg muffinsformar och grädda i 180 grader 12-15 minuter.

Gåsfett

Jag har tidigare köpt leverpaté från Hauhalas gåsfarm och hittade nu samma gårds gåsfett i butiken. Hauhala gård föder upp gäss på ett etiskt vis. Gässen får bl.a. gå ute i det fria och de tvångsmatas inte. Fåglarna slaktas på gården och man utnyttjar alla delar av dem. Då anklever varit en av mina absoluta favoriträtter (men jag har slutat köpa det av etiska skäl) blev jag väldigt glad då jag hittade Hauhalas gåslever som en ersättande produkt. Och gåsfettet som jag köpte stekte jag bland annat bacon och champinjoner i och smaken var utsökt. När jag kom hem med burken såg jag att den bör användas inom två veckor från att man öppnat den och jag undrade hur vi skulle få det att gå åt. Det fixade sig utan några som helst problem; tio dagar senare var burken tom!

Paleo on my mind

Jag har förivrat mig allt mer i stenålderskost. Ju mer jag lär mig om kost och hälsa, desto tydligare är det att allt bottnar i att evolutionen inte hunnit i kapp förändringarna i dieten. Våra kroppar tror fortfarande att vi är jägar-samlare som lever på kött, fisk, ägg, grönsaker och nötter. Istället för den optimala kosten äter vi förädlade spannmål, mjölkprodukter och socker i mängder. I det långa loppet blir vi sjuka.

Jag minns väl första gången jag hörde begreppet stenålderskost. Det var någon gång i början på 2000-talet som jag på en fest råkade ha en bordskavaljer som ingående förklarade varför maten på hans tallrik var helt annan än den vi andra åt. Jag tyckte hela idén var rent ut sagt löjligt (och det argumenterade jag även högljutt för då). Jag äter ju spannmål varje dag, så hur kan det vara fel föda för mig var min logik. Jag var ju ett levande bevis på att det gick finfint att äta spannmål!

Så nu står jag här, från den ena ytterligheten till den andra. Jag har drastiskt dragit ner på konsumtion av  alla slags spannmål (fast rågbrödet finns kvar, det är min stora svaghet), använder just inte andra mjölkprodukter än syrade sådana och mogna ostar, och äter 85 % choklad eller torkad frukt då jag är sötsugen. Och jag märker klart hur bra jag mår av att äta så "till vardags" som jag kallar det. Är vi bortbjudna eller går på restaurang kan det nog slinka ner lite vad som helst.

Jag har på senaste tid surfat en hel del på paleo-bloggar. Jag lagade igår ett kokosbröd från Under vårt tak. Besvikelsen var först stor för det var mera efterrätt än bröd. Idag lade jag lite osötad äppelmos på en skiva och åt till kaffet och det var riktigt gott. Ska testa det med kidsen ikväll. Och så har jag beställt Mark Sissons bok som jag hängivet väntar på.

Från bröstmjölk till revbensspjäll

Jag snubblade över ekologiska baby ribs i butiken igår och kunde förstås inte motstå frestelsen. Således åt vi idag grillade revbensspjäll med coleslaw till middag. I famnen hade jag en baby som började bli mer och mer otålig och jag ville ju gärna äta min middag färdigt i fred. Lillisen sträckte sig efter allt inom rimligt räckhåll på matbordet och ville inte hållas stilla. Då kom jag på att ge henne ett färdig-gnagat revben och barnet blev med ens lyckligt och stilla. Alexia sög på sitt revben och jag kunde sitta med i bordet middagen till slut. Tydligen funkar det bra med ribs som första smakportion!

Minestrone utan pasta

Vi åt lårben av ungtupp härom dagen och Martha som jag är kokade jag naturligtvis buljong på benresterna. Av det hela blev det sen en grönsakssoppa. Jag kollade lite idéer från vår italienska kokbok och det resulterade i en minestronesoppa utan pasta.

Receptet var ungefär så här:

2 l tuppbuljong (kokades 6 t på fem lårbens ben)

1 ask körsbärstomater

purjolök

morot

palsternacka

vitkål

persilja

salt

peppar

parmesan till servering

(Oliv)oljekrisen

Min världsbild rubbades riktigt ordentligt igår då jag fick reda på att extra virgin olivoljan vi köper i butiken i de flesta fall är något helt annat än vad det står på flaskan. Tom Mueller som har skrivit boken Extra Virginity uppehåller även denna nätsida med information om fusket i olivoljebranschen. Stackars lättlurade jag som gladeligen köpt Rainbows billiga ekologiska extra virgin i tron att jag sparar en god slant (storkonsumenter som vi är).  Nu undrar jag vad vi egentligen äter med salladen? Kanske onyttig solrosolja eller något annat som förkalkar mina ådror? Åtminstone enligt Mueller skall varningsklockorna ringa om oljan är alltför billig.

Anna Karenina och lchf

Redan på Tolstojs tid var det tydligen allmänt känt att intag av spannmål signalerar till fettlagring och att  mjöl inte var till godo. Dethär lärde jag mig under julen då jag läste verket. Strax innan den stora kapplöpningen undvek Vronskij "mjölmat" för att inte gå upp i vikt. Jag undrar om scenen finns med i den nya Hollywood-filmatiseringen? 

Kemikaliekompotten och jag

Inspirerad av att Helsingin Sanomat uppmärksammat problemen med alla kemikalier vi utsätts för dagligen (denhär gången handlar det om finländska mäns sänkta spermiekvalitet) tänkte jag dela med mig med de steg vi tagit mot en mer kemikaliefri hemmamiljö. Och då rikets största tidning skrivit om dessa saker kanske jag inte blir stämplad som en freak på direkten.

Detta har vi bl.a. gjort:

- Vi har bytt ut all kosmetika mot naturkosmetika för att undvika bl.a. parabener och syntetiska doftämnen (bägge hormonstörande)

- Alla rengöringsmedel har åkt ut  och vi städar bl.a. med tallsåpa, bikarbonat och ättika

- Även diskmedel och byktvättmedel har bytts till mindre giftiga alternativ (maskindiskmedlet är för övrigt ett av de farligaste medlen i hushållen och man undgår inte helt rester av medlet, men då alternativet är att skippa diskmaskinen och börja diska för hand så är det något jag insett att vi får leva med)

-  Vi har bytt ut drickflaskor av plast mot metallflaskor

- Vi värmer aldrig mat i plastkärl i mikron (inte ens "microwave safe" sådan), de få gånger som nu maten överhuvudtaget värms i mikron

 - Vi steker oftast i gjutjärn, inte teflon 

- Vi undviker flamskyddsmedel genom att inte köpa nya textilier eller möbler som är behandlade med dessa (senast köpta soffgrupp är en vintage från 70-talet

- Då maken köpte en ny IMac stängde jag dörren till rummet och vädrade aktivt i några veckor för att bli av med de värsta flamskyddsmedlen (detsamma borde göras med nya mobiltelefoner också, men vem har nu tid för det?)

Jag har blivit en riktigt detektiv som tar reda på vad saker innehåller innan jag köper dem. T.ex. vissa regnkläder kan innehålla ftalater och jag surfade länge på nätet och tog reda på vilka märken som är trygga innan jag köpte nya regnrockar åt barnen. Problemet med kemikalierna är ju att vi utsätts för dem överallt, vart vi än går och ett helt kemikaliefritt liv kan man knappast föra någonstans på vår planet. Min filosofi går således ut på att åtminstone freda hemmet från de värsta kemikalierna, resten får man sedan bara leva med och hoppas på det bästa.

Köksa på heltid

Vissa dagar känns det som att jag inte gör annat än lagar mat. Förvisso är ju matlagning roligt, men jag njuter nog mera av det då jag får stå ock kocka i lugn och ro. I går svängde jag ihop gröt till frukost, sedan en sallad till lunch åt mig själv efter butiksresan, därefter bakade jag ett stenåldersbröd, lagade mellanmål åt barnen, kokade en maletköttsoppa till dagiset, lagade en tomatsoppa med hemgjord hönsbuljong (buljongen togs från frysen) till middag  och till slut dukades det fram lite surskorpor till kvällsmål åt barnen. Idag tänker jag slappa och snabbt koka lite brysselkål till kvällen och äta det med en kasslerbiff. Kanske jag lagar lite kryddsmör också.

Hubba-bubba och prickig korv

Bloggen uppmärksammades av vänner på Facebook och jag blev så glad att jag bestämde mig för att ta mig i kragen angående bloggandet. Det nya året inleddes hos oss med vattkoppor och nu när de två äldre blivit friska är det minstingens tur. Och om någon hört om att vattkoppor inte kliar på spädbarn kan jag berätta att det är en myt. Den sista stackars prickiga korven, endast fem månader gammal, är allt annat än nöjd. Bäst trivs hon för tillfället i hug-a-bub bärsjalen, även känd som hubba bubban hos oss. Om det är en babypryl som jag inte skulle avstå från så är det nog just bärsjalen. Den har varit oumbärlig under de tre första månaderna med alla barn. Där har babysarna lugnt sovit sina dagssömner medan jag har bykat, lagat mat, handlat, druckit kaffe, gått i svampskogen och klätt på äldre barn (och ibland har även jag tagit mig en tupplur i soffan!).