Degrowth

En tid efter att jag började anamma ett mer ekologiskt hållbart tänkesätt i vardagen stötte jag första gången på begreppet degrowth. Det var skönt att inse att jag kanske inte är välfärdssamhällets fiende nummer ett, trots att jag mot statsmaktens uppmuntran försöker konsumera mindre. För degrowth  går ut på att ökad konsumtion och ökad ekonomisk tillväxt inte är en nödvändig förutsättning för välfärdssamhället. Tydligen börjar detta tänkesätt vinna fotfäste då vår största dagstidning gav Paavo Järvensivu, killen bakom den finska bloggen degrowth.fi, hela två sidor i veckans torsdagsbilaga.

Jag tror att de flesta människor som tar sig tid att stanna upp ett tag inser att den konsumtionsorgie vi håller på med är vansinnig och att handla mer prylar egentligen ger oss angst, som vi sedan försöker bota med fler, större och dyrare prylar. Och det verkar som allt fler av oss börjar förstå att roten till det goda livet (för att låna Patiperras uttryck) inte handlar om ekonomisk framgång, status och prylar utan något helt annat.

Det är ju inte helt lätt detdär att plötsligt sluta konsumera i stor utsträckning. Jag har nog inte på långt när kommit så långt som Paavo Järvensivu och kommer antagligen aldrig att bli ett stort helgon på den fronten (och inte på någon annan heller för den delen). Men jag har åtminstone tagit det första steget, det vill säga slutat blunda för verkligheten och börjat fundera hur bland annat inköp, aktiviteter och resor påverkar miljön och hur man kunde leva livet mer hållbart, enklare och samtidigt mer innehållsrikt.