Stenålderslivsstil

Jag håller på att läsa The Primal Blueprint och det som kanske fascinerar mig mest i boken är den livsattityd som Mark Sisson förespråkar. Det som lyser igenom texten är att man inte ska se för allvarligt på tillvaron och att man ska komma ihåg att ha roligt. Det är något som jag upplever att vi är ganska dåliga med i dagens värld. Vad vi än gör så piskar vi oss själva till resultat, vi har en massa "måsten" som vi utför men hellre skulle leva utan, vi funderar mycket på framtiden och glömmer att leva i nuet.

Dethär har fått mig att tänka på en annan bok, The Continuum Concept som jag läste för några år sedan. Den baserar sig på författarens erfarenheter då hon levde en tid med ursprungsbefolkningen i Amazonas. I boken skildrar hon en flera dagars ansträngande kanotfärd under vilken deltagarna ibland måste bära de tunga kanoterna över grunt vatten så att de ofta slintar på hala, vassa stenar.   De västerlänningar som var med svor och var missnöjda medan de som hörde till ursprungsbefolkningen skrattade, stojade och gjorde det hela till en lek.

Samma iakttagelser gjorde jag för ett år sedan i Thailand då vi var på den lilla ön Koh Jum. Killarna som arbetade på den pyttelilla, ganska primitiva resorten vi bodde på tycktes ha roligt hela tiden. Då det var tomt med folk på strandrestaurangen spelade de fotboll tillsammans på gräsplanen intill och skrattade i ett, då de körde ut folk med små båtar till den stora båten som hämtade gästerna till ön (den  stora båten var för stor för att ta iland där, så man fick hoppa över till en mindre båt) var det ett ideligt skratt och stoj och spexande.

Det som jag kommit fram till med allt det här är att lyckan långt beror på den egna attityden till livet. Vi har ju i dagens västvärld en tendens för att tappa humöret och bli förbannade på en massa småsaker som vi inte rår på. T.ex. när bussen är försenad, då vi tycker att någon uppför sig dåraktigt i trafiken eller när något inte går som planerat. Åtminstone jag upplever att det är svårt att bryta ett sådant mönster av negativa tankar och försöka att rycka på axlarna, ta det med ro och inte bli upprörd i onödan. Kanske har vi ett och annat att lära oss av stenåldersmänniskan (och thailänningarna på Koh Jum) angående livsattityd. Jag ska alltså försöka att i ännu större omfattning låta bli att stressa över tidtabeller, att vara mer närvarande i nuet, att inte låta småsaker som jag inte kan påverka förstöra mitt goda humör och att se ljust på tillvaron.