Ungtupp från Viskilä

Broiler har inte förekommit på menyn i vårt hushåll sedan jag för ett par år sen fick reda på hur broileruppfödning går till. Istället har jag nu och då köpt ungtupp från Viskilä (som inte är ekologisk men nog etiskt uppfödd) och konstaterat att tuppen dessutom har mera smak än broiler. Ungtuppen köpte jag tidigare på A&A, men nu har jag bongat den i frysdisken i Inari shop i Grani och i Toivo i Sello. Idag åkte ett paket tupplår in i ugnen med en gnutta salt, lite peppar, olivolja och citronskivor. Till det stekte vi lite paprika, lök, vitlök och gurkmeja med gårdagens överblivna ris och så svängde vi ihop en joghurtsås.

Min mjölkrevolution

För ett par veckor sedan läste jag Fredriks Coltings bok "Mjölkrevolutionen" som nyligen kommit ut också på finska. Boken går ut på att mjölk är en näringskälla som människan bör utnyttja, men att dagens industriellt processade mjölk inte just är nyttig för oss. Colting förespråkar obehandlad råmjölk och ifrågasätter starkt den lagstadgade pastöriseringen av mjölk. Jag tyckte boken var intressant läsning och den fick mig att förstå vilken fantastisk produkt råmjölk är. Så här tänker jag om mjölken:

Under det senaste året har jag börjat ifrågasätta mjölkens ställning i vår kost fast jag tidigare var övertygad om dess förträfflighet. Jag hade ju lärt mig att den innehåller ju nyttiga näringsämnen och är vår viktigaste kalciumkälla. Utan mjölkprodukter knäcker vi alla  kroppens ben senast i tidig ålderdom på grund av osteoporos, tänkte jag. Och att det därför är ytterst viktigt för vuxna och barn att få i sig mjölkprodukter dagligen.

Men sakta såddes ett tvekans frö. Så länge jag minns har jag funderat på hur det kommer sig att man i bl.a. Frankrike äter en massa delikata ostar som är gjord på opastöriserad mjölk medan de finska ostarna måste tillverkas i sterila förhållanden av pastöriserad mjölk. I något skede började vi köpa ekomjölk och jag lärde mig vad homogenisering innebär och kände mig lite lurad av att jag druckit mjölk med spjälkt fett hela mitt liv bara för estetiska skäl. Sedan blev det klart för mig att vi nog får i oss kalcium ur andra källor än mjölk och jag började fundera på asiaterna som inte alls använder mjölkprodukter i kosten. Och asiaterna har inte alls samma problem med osteoporos som vi här i norden.  På något sätt stämde inte mjölkindustrins propaganda överens med verkligheten kändes det som.

Sen kom Anton&Anton till Tölö och jag började köpa råmjölk då och då. Det kändes logiskt att den mjölk som kommer direkt från kospenen är hälsosammare än processad mjölk. Lite som modersmjölk versus ersättning, liksom. Nuförtiden är jag övertygad om att det är hälsosamt att skära ner på användningen av industriella mjölkprodukter. Det har visat sig vara svårt då mjölken är en av stöttepelarna i vår kost och många goda maträtter baserar sig på just mjölk. Vi äter ost och använder grädde, crème fraiche och andra feta mölkprodukter i matlagningen, men komjölk dricker vi inte just alls hemma, varken barn eller vuxna. Och så försöker jag planera maten så att det blir mjölkfria dagar. För förutom att mjölken inte har så stora hälsofördelar så är det dessutom mer ekologiskt att minska på användningen av mjölkprodukter.

Helt mjölkfritt tror jag inte att vi någonsin kommer att leva. Jag (och barnen) älskar bl.a. vispgrädde och jag tycker det är ett ypperligt substitut för vaniljglass (t.ex. med bärpaj eller grillad banan). Och då vi äter mycket vegetariskt är det välkommet med feta, chevre och halloumi i maten (dock köper jag get/fårmjölks varianter så det blir mindre komjölk genom ost). Men att skölja ner maten med kopiösa mängder pastöriserad mjölk kommer vi nog aldrig att återvända till.

Röd potatiscurry

Efter Thailandsvistelsen i vintras har vi konstaterat att det är svårt att få tag på rikigt god thaimat i Finland. Därför började vi kocka curryn själv och insåg att det blir minst lika bra som på restaurang här. Fast jag är en motståndare av att laga separat "barnmat" åt kidsen så är det nog nödvändigt då det blir eldig curry här hemma. Då brukar vi bara späda ut vuxenversionen med mycket kokosmjölk i en skild kastrull. Barn-curryn är jättegod ropade tvååringen glatt idag!

8 små potatisar
2 paprikor
1 zucchini (råkade finnas i kylen)
1 påse frysärter (ska egentligen vara "pea aubergine"men det får man bara i Hagnäs)
lök
vitlök
chili
röd currypasta
1 1/2 burk kokosmjölk (halva sparades till barnversionen)
1 lime (saften)
fisksås
kaffirblad
lite kokosolja att steka i

Snedsteg

Jag har inte helt lyckats med min glutenfria majmånad. I veckan slank det ner lite rågbröd och i fredags brakade det loss på riktigt. Jag bakade semlor med spelt till lunchgästerna och åt en semla själv också. På kvällens tupare fick jag i mig lite couscous och en bit chokladkaka. Därtill åt jag vitt ris på eftermiddagen (inser nu att jag alltid börjar må dåligt efteråt, månne det är mängden stärkelse?). Saldot för dessa snedsteg är ett par finnar. Så som jag noterat tidigare mår min hy mycket bättre av att lämna bort vetet.

Dethär med närmat

Jag har under de senaste dagarna funderat mycket på matens geografiska ursprung. Det började egentligen med chia-fröna som vi strör på morgongröten och joghurten ibland. De må så vara superfood, men finns det inget närmare med samma näringsmässiga innehåll, som man inte behöver transportera över halva jordklotet?

Igår lagade vi ratatouille med ris till middag. Ris från Indien, tomatkross och zucchini från Italien, paprika från Holland, finsk lök och kikärter som garanterat inte är inhemska. För lunchgästerna imorgon har jag just kokat ihop en batatsoppa (batater från USA, chili (spansk), vitlök (italien) och kokosmjölk (thailand)). Det är ju inte klokt hur man shippar varor kors och tvärs runt jordklotet istället för att vi skulle nöja oss med det som finns lokalt. Det fick mig att tänka på makens farmors gamla kokbok på landet. Med enkla recept och tiotal olika användningsmöjligheter för samma råvaror. Dethär med varor från jordens alla hörn är något som ökat explosionsartat och jag inser att jag helt tydligt borde fästa mer uppmärksamhet vid vad vi köper (fast det är mycket ekologiskt).

Kanske det skulle vara dags för en utmaning och använda endast inhemska produkter i en veckas tid. Men jag tror jag fuskar och väntar några veckor tills de inhemska grönsakerna börjar mogna, för nog är det ju mycket lättare dethär med närproducerat på sommaren!

Halloumi-pyttipanna med hemmalagad ketchup stod på menyn idag. Potatis, ägg och lök alla inhemska och ekologiska (halloumi och zucchini från utlandet). Ungarna undrade var korven var.

Lyckan finns i Sello

Jag undviker köpcenter som pesten. De är fulla av tråkiga butikskedjor, cafékedjor som bjuder på illasmakande semlor och så tvingas man vara inomhus i konstgjord belysning till på köpet. Därför besöker jag ställen som Sello endast under tvingande omständigheter, som idag då jag måste få tag på filter till dammsugaren. Men hem kom jag som en lycklig kvinna då jag kollat in en undangömd eko-affär som till min stora förvåning sålde RÅMJÖLK! Jag som trott att de närmaste försäljningsställena finns i centrum. Härligt att få bjuda barnen på levande mjölk direkt från kossan. Som försäljaren sa: "Tämä on lehmänmaitoa, ei tehdasmaitoa."

Nu får jag äta upp mina ord och sluta bojkotta Sello då det finns råmjölk tillgängligt på tio minuters körväg.

Fast food idag

Min absoluta snabbmatsfavorit är omelett. Går att svänga ihop på en kvart, gott och näringsrikt.