Inkörning av Fivefingers

Jag kunde äntligen prova mina Vibram skor förra veckoslutet. Glad i hågen snörde jag på dem och tänkte att jag ju inte är någon helt barfota-nybörjare: jag går ju barfota en hel del om somrarna och i Finland, till skillnad från de flesta andra västerländer, går vi ju sockfota inomhus. Första promenaden var cirka 2 km och jag kunde inte annat än medge hur otränade mina muskler är. Det kändes i vaderna, vristerna, knäna och höfterna. Nu har jag gått lite med skorna nästan dagligen och tredje gången var det inga problem att ta sig en 5-6 km promenad. Jag tycker redan att min balans blivit bättre. Ungarn tycker att skorna är häftiga och har frågat om de inte skulle få egna (fivefingers blir det nog inte, för jag vill inte vara med om att en 3-åring och en snart 6-åring skall lära sig att köra in tårna i rätt fack, det är inte helt lätt ens för en vuxen i början).  Men inspirerad av barfotagåendet köpte jag ett par Pediped skor åt minstingen som antagligen börjar gå under sommaren.

I väntan på barfotatider

Dessa står i tamburen och väntar på varmare väder.

Grekisk lammgryta

Det blir igen ett inlägg om fredagsmaten. Fredagsmiddagen har blivit etts skönt sätt att inleda veckoslutet genom att samla familjen kring bordet för en lite senare middag. Vi lägger ganska stor vikt vid det här med att äta tillsammans. Är inte maken hemma till middag brukar jag äta med barnen. Och det är roligt att se att till och med en sjumånaders baby kan njuta så av att ha alla samlade kring samma bord.

Igår hade jag kokat lammgryta med grekisk twist. Den serverades med ugnsrostade auberginskivor, feta och tzatsiki.

Värphönans andra liv

Det är ganska synd om den vanliga värphönan, vars enda uppgift i livet är att lägga möjligast många ägg i usla förhållanden. En ekologisk värphöna har det bättre då hönorna ges möjlighet till artspecifikt beteende och får bland annat gå ute om somrarna. Ekologiskt eller inte, så räcker värphönans liv inte längre än ett år. Därefter har de tjänat färdigt och nackas, blir djurfoder eller bara görs av med. Pajuniemi har för ett tag sedan börjat sälja gamla ekologiska värphöns som frysvara. Hönan har alltså fått ett andra liv och kan efter att ha tjänat som värphöna även göra nytta som människoföda.

Första gången vi köpte en sådan fryshöna blev det hela en stor katastrof. Hönan grillades och var seg som bara den. Nu när jag blivit ivrig på buljong har jag återfunnit den frysta ekohönan och insett att man kan koka väldigt god hönssoppa på den. Så idag har hönsstackaren sjudit på spisen hela dagen och hönssoppan serverades till middag.

Gör såhär:

Skär av lår och vingar och lägg dem och resten av hönan i en kastrull. Häll på vatten så att köttet täcks nätt och jämt. Lägg i lite svartpeppar, några kvistar timjan och ett par lagerblad. Sjud på låg värme i fyra timmar eller längre. Ös bort eventuellt skum i början av kokningen. När buljongen är klar är det bara att sila den.

Skär paprika, purjo och potatis (eller vilka som helst andra grönsaker) i bitar. Rensa bort köttet från hönsbenen. Lägg kött och grönsaker i buljongen. Krydda med gurkmeja, curry och salt. Koka tills grönsakerna är färdiga. Lägg i ett par deciliter grädde.

Girya och trötta fötter

I morse dumpade jag de äldre barnen på dagis, körde Alexia till mina föräldrar för att bli omhändertagen av min far och så åkte jag själv på mitt livs första girya-träning (eller kahvakuula som jag kallar det, då jag inte har en aning om vad det heter på svenska, inte ens google translate kunde hjälpa mig här).

Lärdomen från dagens träning var att jag har helt otränade muskler i fotbottnen (man tränade nämligen barfota och fötterna fick arbeta för att hålla balansen), för det var nästan där träningen kändes mest (och i armarna förstås, men det är väl självklart). Nu inser jag att trots att jag går en hel del barfota om somrarna så borde jag göra det mera. Ett par Vibram fivefingers står alltså på önskelistan!

Paleoträning - för bra för att vara sant?

Något som jag inte kan få ur tankarna efter att ha läst The Primal Blueprint är Marks syn på rätt sorts träning. Hans tes om att motionera som stenåldersmänniskan verkar  nästan för bra för att vara sant. Marks åsikt är nämligen att vi idag tränar alldeles för hårt (och dessutom äter fel, vilket förklarar varför många som är i toppskick ändå bär omkring på "lite extra"). För en trebarnsmamma med ytterst lite egen tid för träning låter det här med paleoträning väldigt lockande. Det går nämligen ut på att röra på sig med låg puls, lite styrketräning ett par gånger i veckan och spurt var 7-10 dag.

Att inkorporera detta i min vardag är lätt som en plätt. Jag promenerar raskt med barnvagn några timmmar i  veckan då jag söker de äldre från dagis (Mark rekommenderar 2-5 timmar), söndagens yoga är mitt långa styrketräningspass (mycket armhävningar osv) och ett kort pass (Mark tycker att 10-15 minuter är tillräckligt för det andra passet) hinner jag med under en dagssömn eller tillsammans barnen med för de hinner inte bli oroliga/gnälliga/kissnödiga på så kort stund och man kan fint göra rörelserna hemma. Sen är det bara spurten kvar. En kort jogginrunda med några spurter (20-30 min) lär jag väl hinna med några gånger i månaden. Sen är det bara att sitta så lite som möjligt (sånt hinner jag knappt ändå med) och gå så mycket som möjligt.

För att det inte riktigt finns några alternativ då jag inte har tid för en massa ledda träningspass flera gånger i veckan, så tänker jag att det kanske är värt ett försök!

Äkta kex

Kexhyllan i butiken hör till de hyllor som jag inte stannar vid alltför ofta. Idag gjorde jag ett undantag i hypermarketen för jag behövde havrekex som botten till en kaka. Jag stannade rätt så länge framför kexhyllan, vände och vred på paketen och läste innehållsförteckningar. Jag försökte hitta så "äkta" havrekex som möjligt och fick upp hoppet då jag såg Jyväshyväs "Luonnonhyvät" produktserie. På paketet stoltseras att kexen är gjorda av endast naturliga råvaror och att de inte innehåller artificiella tillsatser. På innehållsförteckningen läste jag dock rypsolja, vasslepulver, melass och sojalecitin, vilka jag personligen inte skulle lägga i havrekex om jag bakar hemma. Min måttstock på äkta och naturligt är nämligen vad man skulle använda för råvaror om man lagade livsmedlet hemma. Så kexen stannade i butiken. Uppgiften att hitta äkta kex visade sig vara omöjlig, då alla innehöll vegetabilisk olja. Jag gick slutligen till kassan med ett paket industriella havrekex. Man dör ju inte kolavipp av lite vegetabilisk olja. Men jag är överraskad att det inte på fem hyllmeter kex fanns några bakade med smör!

För att det är roligt med bilder lägger jag in dagens lunch här. Jag klarar aldrig av att göra en liten sallad åt mig själv. Det slutar alltid med att jag är proppmätt resten av dagen.